Rovdjursutredaren sprider felaktiga revirsiffror

Rovdjursutredaren Lars-Erik Liljelund åker nu land och rike runt och sprider felaktiga uppgifter om antalet revir i landet. Och de felaktiga uppgifterna sprids nu i en rad media. Han påstår att Värmland har 21 revir och inte kan ta emot fler vargar.
Det finns en siffra som är den rätta och den bygger på inventeringar som säkrats och som presenterades i början av maj i år.
Enligt denna finns det i Skandinavien 31 säkra revir med valpar – 25 i Sverige – 3 i Norge/Sverige – 3 i Norge.
Liljelund sprider nu att det bara i Värmland finns 21 revir. Sanningen är att det finns nio varav två är gränsrevir Norge/Sverige.
Första gången siffran 21 dök upp var den 22, och det var några dagar innan licensjakten i samband med den starka kritiken mot att Värmland skulle få döda endast sex vargar. Siffran publicerades på Länsstyrelsens rovdjursblogg och beskrevs som ”berörde Värmland”, vilket inte gjorde den mer rätt. Och naturligtvis var den ett inlägg i debatten att Värmland borde få skjuta fler vargar. En fråga som aldrig besvarats är om det är Länsstyrelsens uppdrag att bedriva politiska bloggar.
Som befarades började siffran att användas av Jägareförbundet, bland annat av husorganet Svensk Jakt. Och sedan dess har den då och då dykt upp i olika media och sammanhang.
När nu Regeringen rovdjursutredare åker runt i landet och använder siffran för att säga att det inte får plats fler vargar i Värmland finns det anledning att undra över vilka andra felaktiga siffror som används i den kommande utredningen.
Det Länsstyrelse gjort för att räkna fram 22 revir är att man räknat hem revir som redan räknats av andra län och Norge. Skulle alla län räkna hem revir som sträcker över läns- och landsgränser blir det väldigt många revir i Skandinavien.

Så här ser fördelningen på län och länder ut enligt Rovdjursaktuellt:
Det finns konstaterat 31 vargrevir med föryngring i Skandinavien 2010.
25 av dessa är helsvenska, 3 är helnorska, 3 delas mellan Sverige och Norge (2 är norsk-värmländska och ett är norsk-dalsländskt).
Motsvarande siffror för 2009 26 valprevir fördelade på 19 i Sverige, 4 gränsrevir och 3 revir i Norge.
Vilket alltså betyder en ökning med fem valpande revir mellan de båda åren.
Norge har tagit sig friheten att för sin egen del räkna bara revir som helt finns inom landgränsen. Det räcker med att ett revir bara touchar Sverige så räknas det som svenskt. I och för sig är detta tilltag lovvärt eftersom man inte får ha mer än tre ynglande revir inom den s k ulvesonen som omfattar de tre gränslänen Hedmark, Östfold och Akershus.
Men å andra sidan innebär det att Sverige tvingas räkna i princip norska revir i vår maxgräns 20 valprevir.
Just nu har vi alltså 8 revir ”för mycket ” enligt den plan för vargstammen som Riksdagen bestämt. Men eftersom svenska jägare inte kan jaga på norsksvenska vargar annat än då de är på svensk mark kan man räkna bort de tre gränsreviren och då stannar vi på 5 revir för mycket.

För den enskilde medborgaren gäller att de aldrig är berörda av mer än en familjegrupp om cirka sex vargar eftersom reviren kan ses som mentala hägn.

Länsvis ser det ut så här:
Dalsland 1: Dals Ed-Halden
Värmland 9: Glaskogen, Skugghöjden, Gräsmark sv-n, Rotna sv-n, Trång, Jangen, Acksjön, Sandsjön och Brattfors.
Örebro 4: Loka, Gåsborn, Ulriksberg och Kloten
Västmanland 1: Färna
Dalarna 9: Fulufjäll, Äppelbo, Aamäck, Tansen, Gimmen, Sången, Görsjön, Siljansringen och Korsån. Här finns också ett osäkert, Petsjön.
Gävleborg 3: Skrälldalen, Galven och Sjösveden
Stockholms län 1: Riala
Norge 3: Linnekleppen, Kynna och Slettås

Valpar bytte mamma på Järvzoo – hittills fungerar det

I början av förra veckan inleddes experimentet att flytta vargvalpar inom olika djurparkslyor i Skandinavien.
Vad man kan se hittills tar vargtikarna det med ro att de plötsligt fått en eller två valpar till att dia och pyssla om. Alla sköter sig de ska.
Pernilla Thalin, djurparkschef vid Orsa Björnpark som fått två valpar från Nordens Ark säger: – Det har gått väldigt bra för våra två nytillkomna valpar.
Man trodde på goda grunder att vargtik skulle flytta sig och valparna från sin lya efter att varit inne med valparna, men flytten uteblev. Tiken ligger kvar i den ursprungliga lyan med sina och de två fostervalparna.
När forskarna besöker vilda lyor är det regel snarare än undantag att vargtiken byter lya efter att man haft besök. Det kan bli ett problem nästa år om man börjat med valputsättningar i vilda lyor. Kommer tiken att ta med sig de nya valparna?
Järvzoo deltar också i valpflytten, men där flyttar man valpar bara inom parken eftersom man har två kullar i två olika lyor i år.
Där har man flyttat två valpar till en kull som är tio dagar äldre för att se vad som händer. Man har en kamera i lyan och hittills har allt fungerat. Problemen torde komma senare då de äldre valparna börjar äta fast föda och fostersyskonen fortsatt vill ha di.

På Järvzoo flyttade man valpar inom djurparken eftersom man i år har två valpkullar.

http://svt.se/embededflash/2437645/play.swf” title=”Vargvalparna” target=”_blank”>

Hur går det?

Finskryska tiken är sedan torsdag morgon nordöst om Oslo – kan tas hem om det strular till sig för henne

Här har buren precis öppnats och vargiken är redan på väg ut i det svarta för henne okända området. Foto: Naturvårdsverket

Vargtiken är sövd och nödvändiga prover tas på henne innan hon lastas in i bilen för färd ner till Bergslagen.

Den vargtik som under några veckor uppehållit sig på renbetesmarker tillhörande i Tåssåsens sameby i östra Jämtland och med kort varsel flyttades till Kilsbergen i Örebro län befinner sig sedan torsdag natt nordöst om Oslo. Där är hon redan inne i ganska tätbefolkade områden. Kursen till Oslo har varit spikrak nordvästlig från Kilsbergen. De senaste dagarna har hon dock slagit in på den sydlig kurs som nu tar henne ner mot Oslo.
Om det strular till sig för vargen när hon nu kommer i in i befolkade områden kan det mycket väl bli så att man fångar in henne igen och gör ett nytt utsläpp i Sverige.
I Kilsbergen stannade hon några dagar i det område hon släpptes innan det bar iväg in i Värmland på en nordvästlig kurs.
På sin väg genom Värmland har hon i rask takt nattetid passerat igenom fyra vargrevir. Att hon varit väl medveten om att hon varit i främmande revir visar hastigheten genom reviren och att hon tagit daglega mellan två olika revir.
En gps-sändare i hennes halsband ger hennes position varje timma.

Regeringen vill att en vargflytt ska förankras bland berörda parter. Inför utsläppet hade landshövding Rose-Marie Frebran i Örebro en telefonkonferens med länets Viltförvaltningsdelegation och fick positiv respons på Naturvårdsverkets planer på att släppa ut vargen i Kilsbergen.
Naturvårdsverket kunde beslutat om utplantering även delegationen sagt nej till släppet.
Men till och med jägarintressenas representant i delegationen var positiv.
När vargen väl var utsläppt kom dock negativa reaktioner från Jägareförbundet i Örebro län och Riksjägarna. Jägareförbundet vill ha kompensation för utsättningen, bl a högre licenstilldelning för Örebro näst år, men vem har sagt att de ska bli en ny licensjakt. Och dessutom är ett sådant krav redan överspelat eftersom vargen inte ens finns i Sverige längre.
Riksjägarna anser att vargen borde ha skyddsjagats på plats i Jämtland eftersom den jagade ren i området.
Hanteringen gick mycket fort och väcker kanske en del frågor. I går förmiddag, måndag, förnekade länsstyrelsen i Örebro att något beslut fattats. I dag, tisdag, är vargen utplanterad.

Jägareförbundet ropar efter kompensation. Läs förbundets pressmeddelande nedan som kom efter att flytten av vargen var gjord.

Pressmeddelande från Svenska Jägareförbundet
2011-03-22
Örebro län bör kompenseras för vargflytt.
Naturvårdsverket har flyttat en genetisk viktig varg från Jämtland till Örebro län – allt i enlighet med riksdagsbeslutet att den svenska vargstammen ska förstärkas genetiskt för att minska inaveln. Naturvårdsverket diskuterar även kompensationsåtgäder för de län som tar emot flyttade vargar. Svenska Jägareförbundet vet vad som bör göras för att en flytt av varg ska accepteras.

– Vi anser att det viktigaste är att en flyttad varg som etablerat revir är fredad ett år efter det att den fött första kullen, säger Torbjörn Lövbom, ordförande i Jägareförbundets rovdjursråd. Men andra vintern, det vill säga när den har sin andra kull, ska jakt tillåtas. Ju fler vargar som flyttas, desto mindre avlysningar krävs.

I Jägareförbundet har man enats om fler krav för vargflytt;
– län där vargar släpps bör kompenseras med extra varg/vargar vid licensjakten. Även områden där de etablerar sig bör kunna prioriteras
– att vargar som flyttas helst inte bör ha halsband
– att det inte finns några heliga vargar, det vill säga att man kan tillåta skyddsjakt på flyttade och genetiskt värdefulla vargar
– att Sveaskogs marker först och främst bör komma i fråga för vargflytt

Torbjörn Lövbom understryker betydelsen av att ha en nära dialog med dem som får den nya vargen på sina marker och säger:
– För att den svenska rovdjursförvaltningen ska lyckas måste den bygga på acceptans och delaktighet bland dem som berörs. Snart presenteras en ny utredning om den framtida rovdjursförvaltningen, vi förutsätter att utredaren Lars-Erik Liljelund tar hänsyn till detta, tillägger han.

Även Riksjägarna är irriterade på vargflytten,
här deras Pressmeddelande samma dag
Jägarnas Riksförbund är mycket kritiska till den flytt av en varg som skedde till Örebro län under måndagen. Förbundsordförande Solveig Larsson säger i en kommentar att detta inte kommer att gagna människan, vargen eller trovärdigheten för den förda rovdjurspolitiken. Att man mycket brådskande genomför en flytt av varg och genom att gå förbi de beslutade processerna som ska föregå denna typ av aktivitet gagnar inte heller regeringens rovdjurspolitik. Oavsett den genetiska bakgrunden på den flyttade vargen så borde den ha skyddsjagats då den ställt till problem och visat ett inte önskvärt beteende fortsätter Solveig Larsson. Vi kräver nu att människor som kan komma att drabbas av vargen i form av skador eller lidande fullt ut ersätts ekonomiskt.

JRF förordar fortsatt naturlig invandring och att skadegörande individer, oberoende av bevarandestatus, skall tas bort genom skyddsjakt. JRF har full förståelse för att Tåssåsens sameby kräver skyddsjakt och snabba åtgärder, men lösningen är inte att flytta problemet till någon annan enligt Solveig Larsson.

Här sitter den rödfjädrade bedövningspilen i höger baklår på vargtiken.

Två viktiga valptikar i Galvenreviret dog efter märkning – forskarna bör avsätta tid till självrannsakan – varg nr 68 o 69

Varg nr 68 och 69 dog i Galvenreviret under senaste dygnet.
I måndags märktes fyra vargar i det genetiskt viktiga reviret, i dag tisdag hittades två av dem drunknade. Med största sannolikhet beror det på sviterna efter märkningen att de inte tog sig upp ur ett mindre vattendrag de tydligen försökte passera.
Alla vet, inte minst forskarna, att det finns risker med sövning av vilda djur. Forskarna vet också att Galvenreviret är ett av två revir på Skandinaviska halvön som har invandrande finskryska varghanar. Galven är fridlyst för jakt, och ändå har forskarna tillstånd att gå in och söva vargar.

Klipp från Svensk Jakts nättidning tisdag 7 december

Nu måste forskarna sätta sig ner, för ut i skogen ska de inte, och ta sig en funderare på sin framtid. Kanske det ä rläge att ta en time out. Enligt vår uppfattning har det inte hänt speciellt mycket inom forskningen som gagnar vargen i Skandinavien under många år. Det enda konkreta är att vi genom sändarmärkningen vet var revirens ungvargar tar vägen när de vandrar ut. Men att det sker på bekostnad av att vargar död är inte acceptabelt.
Det räcker att vi håller reda på reviren i framtiden. Vargens sätt att leva är kartlagt i hur många avhandlingar som helst i vår del av världen.
Det är bra nu. Se till att populationen får de nya gener den behöver, men i övrigt låt vargarna vara ifred från era sövningspilar skjutan från en stressande helikopterjakt.
– Vi vet inte ännu exakt vad som har hänt, men vi ska i morgon samlas och diskutera hur vargarna kunde drunkna. De blir groggy efter sövningen och det har sannolikt spelat in. Det verkar tyvärr vara en rad olyckliga omständigheter som ligger bakom detta, säger Sara Hommen, rovdjurshandläggare vid länsstyrelsen i Gävleborg, till Svensk Jakt nättidning.
Håkan Sand på Skandulv säger så här:
– Vi har hela tiden sagt att sövning och märkning av varg eller andra djur innebär en viss risk. Det händer tyvärr att vargar dör i samband med märkning.
Ändå låter han alltså sina forskare gå in i det viktigaste reviret vi har och söva vargar.
Det kanske är dags för en rockad inom vargforskningen. Nästan alla har varit med sedan 1996 då man började söva vargar, då med undermåliga sändare som med lätthet gick att pejla in. Flera märkta vargar pejlades av tjuvskyttar innan sändarna byttes ut.
180 vargar har sövts under de 12 senaste åren i Skandinavien. Sex vargar har nu dött i samband med sövningen, två indirekt – en genom tjuvjakt och en genom avsiktlig påkörning i Norge.
Trots att två vargar precis dött Håkan Sand på fortsatt vargmärkning i vinter.
Till Svensk Jakt gör han ett obegripligt uttalande:
– Vi kan ha hur grundliga rutiner som helst, olyckor kan ändå tyvärr inträffa. Jag vet dock inte om några nya märkningsförsök kommer att göras i Galvenreviret.
Läste du: ”Jag vet dock inte om några nya märkningsförsök kommer att göras i Galvenreviret.”
Tror forskarna att de är Gud själv.

Minst 20 högst 29 vargar ska dö i januaris licensjakt

28 vargar dödades i januari i en licensjakt som av många upplevdes som rena masslakten. Det fanns vargkroppar som hade upp till sex sju kulor i sig, skjutna från olika håll. Avrättning var ett annat ord som användes för att beskriva hur jägarna ger uttryck för sitt intresse.

Skandulv har nu lämnat över sina siffror för licensjakten i januari. I två olika beräkningar har man kommit fram till att det måste dödas mellan 20 och 29 vargar i vinter för att Riksdagens maxgräns på 210 vargar ska hållas.
Den lägre siffran gäller en tillväxt på 13 proc det gångna året medan den högre gäller en tillväxt på 19 proc.
Oavsett vilken avskjutning man väljer får vi en population på ca 200 djur före valpningen i vår och i höst ca 250 vargar.
Hur det kan bli samma resultat beror ju på olika utgångssiffror.
Vilken siffra som Naturvårdsverket väljer är en bedömning. Vi gissar att den skarpa kritik som kom efter årets jakt i januari då 28 vargar dödades efter rena rama masslakten under några timmar första jaktdagen får Naturvårdsverket att vara försiktiga i sin licenstilldelning.
Dessutom har man en EU-granskning hängande över sig, en granskning som inte ens statsministern bryr sig särskilt mycket om.
Vi ska veta att dessa siffror inte på något sätt har med verkligheten att göra, antalet vargar stämmer säkert ganska väl, men eftersom vi vet att vargfrågan styrs från Jägareförbundet så blir den uttaget inte seriöst. Dess huvudsakliga intresse är ju att döda djur, inte att bevara och vårda.

Här kan du hämta hem en pdf:
http://tinyurl.com/37clqrj

Med anledning av att allt pekar mot en ny licensjakt i januari publicerar vi ett utdrag av en debattartikel i Naturvetaren som är skriven av Tommy Radesäter, professor i zoologi, Stockholms universitet, där han ställer en rad frågor som han själv svarar på

1. Behövs det vargjakt i vinter?
Nej, inte mer än skyddsjakt på besvärliga individer, som man med säkerhet vet river boskap eller ställer till annan skada. Hellre fria än fälla vid tveksamma fall.

2. Är 200 vargar en rimlig nivå för Sverige?
Nej, 200 vargar är för lite om vi ska ha en livskraftig vargstam. För att få tillräcklig genetisk variation skulle det behövas minst 500 vargar. Men vårt stora land skulle klara långt fler än 1000 vargar, vilket skulle vara positivt för övrigt vilt som älg, kronhjort och dovhjort. De skulle bara minska marginellt i antal. Det hårda betestrycket skulle också minska vilket är till fördel för skogsbruket, liksom för den biologiska mångfalden och för att motverka klimatförändringarna. Kom ihåg att vegetationen binder koldioxid.

3. Har vi tillräcklig genetisk variation i den svenska vargstammen och vad händer om den är för liten?
Den genetiska variationen i den svenska vargstammen är omvittnat låg, vilket ger dålig genetisk variation med inavelsdepression. Man kan säga att man samlar alla ägg i samma korg, vilket ger vargstammen dålig buffring mot förändringar i miljön. Vid till exempel ett parasitangrepp ökar risken för att hela stammen stryker med.

4. Hur minimera risken för inavel?
Se till att det finns stor genetisk variation, vilket man kan uppnå på två sätt; plantera in varg för att få en snabb effekt eller vänta på naturlig invandring, vilket tar längre tid.

5. Vilken röst väger tyngst i den svenska vargdebatten?
I de flesta fall lyssnar politikerna lika mycket på alla. Det är många intressen som ska vägas mot varandra i denna kontroversiella fråga, där det ofta går en skiljelinje mellan storstad och landsbygd. Att begränsa vargstammen till 200 när det behövs minst 500 vittnar om att politikerna inte lyssnar tillräckligt på oss forskare.

Finska vargar ska ge svenska vargar nya gener

Finska vargar ska ge den skandinaviska vargstammen friska gener.

I dag kom Naturvårdsverket med besked om hur inplanteringen av varg ska gå till. Några nya tankar uöver det som tidigare sagts i höst presenterades inte.
Kortfattat kan man säga att det ska ske med en kombination av utsättning av valpar i befintliga lyor och utsättning av vuxna könsmogna vargar, plus att också flytta finska vargar, som vandrat in till norra Sverige och norra Norge, ner till den skandinaviska vargpopulationen.
De valpar som ska sättas ut ska tas fram på olika sätt: Valpar från befintliga vargar i svenska djurparker. Valpar från finska vuxna vargar som placeras i svenska djurparker. Varghonor i svensk djurpark insemineras med spermier från vild varg från annat land.

De sex varglänen och ytterligare fyra län med spontana vargbesök ska nu var och ett komma med minst två förslag om var det inom det egna länet kan vara lämpligt med en utsättning.
De tio länen är:
Varglänen Västra Götaland, Värmland, Örebro, Västmanland, Dalarna och Gävleborg
Län med spontana vargbesök Stockholm, Uppsala, Södermanland och Östergötland.

Något förvånade gick alla media under dagen ut att vargar ska hämtas hit från Norge, och Finland. Finland kändes väl okey, men Norge.., vi trodde att Norge har samma genetiska problem som vi eftersom deras vargar härstammar från våra tre som invandrade i början av 80-talet.
Visserligen har man en finsrysk hanne med en rekordkull på 11 valpar i år i Kynnareviret som gränsar mot norra Värmland, men de valparna har vi ju så att säga ändå.
Läser vi Sammandraget nedan klarnar det lite vad gäller Norge. Sverige ska helt enkelt hjälpa finska vargar som tagit sig in i norra Norge att ta sig ner till Mellansverige där merparten av den skandinaviska vargpopulationen finnns. Alltså precis som man ska göra med finska vargar som tar sig in i Norrbotten och ofta inte kommer längre eftersom de hamnar mitt i samernas renskafferi med snabb död som följd.
Den tjuvjakten är i princip sanktionerad av samhället eftersom man säger att etablerad varg inte ska finnas i renskötselområdet. En varg etablerar sig lätt i ett område fyllt med ren.

Här hittar du hela rapporten, du kan också ladda ner den:
Rapport vargflytt slutversion

Här kan du läsa vad Jägareförbundet säger om Naturvårdsverkets planer:
http://tinyurl.com/38yk7sg

Här kan du läsa en dagen-efter-artikel i Svensk Jakt där Jägareförbundet förklarar för sina medlemmar varför det är så viktigt att inplanteringen blir bra – det ger en minimal vargstam:
http://tinyurl.com/33ws7gq

Sammandraget taget ur rapporten:
Naturvårdsverket, Statens jordbruksverk och Statens veterinärmedicinska anstalt har fått ett uppdrag att redovisa rutiner för införsel och utplantering av varg i Sverige. En beskrivning av hur spontant invandrade vargar bör hanteras ingår också.

Redovisningen ska ligga till grund för kommande beslut om en tillförsel av högst 20 vargar med östligt ursprung inom fem år som gynnar den genetiska statusen hos den skandinaviska vargstammen. Syftet är att genetiskt förstärka den svenska vargstammen, inte att öka antalet vargar. De tre myndigheterna har funnit att vargstammen kan förstärkas genetiskt med hänsyn till genetik, smittskydd och djurskydd.

Naturvårdsverket, Statens jordbruksverk och Statens veterinärmedicinska anstalt har under arbetet med regeringsuppdraget haft som utgångspunkt att få in så många relevanta vetenskapliga underlag och synpunkter som möjligt. Arbetet har bland annat skett i dialog med i en särskild arbetsgrupp samt Rådet för rovdjursfrågor. Materialet har remitterats i två omgångar. Dialog och delaktighet är en nyckeln till ett framgångsrikt genomförande.
Den skandinaviska vargstammen är i hög grad inavlad. Inaveln bör snarast brytas och långsiktigt minskas till en nivå under 10 procent från dagens nivå på cirka 30 procent, enligt genetikforskarna.
Vargforskarna har räknat på genetiskt effektiva vargar, dvs de vargar som reproducerar sig. För att klara att upprätthålla en låg inavelsnivå, vilket är en förutsättning för en genetiskt livskraftig vargstam, krävs en fortsatt invandring av vargar, även efter en inledande förstärkning.

Smittskyddsläget bland både tama och vilda djur är internationellt sett mycket gott i Sverige. Allvarliga smittor som kan spridas med vilda och tama rovdjur, såsom rabies och dvärgbandmask, förekommer inte i landet. Det unika läget bör bevaras utan att hindra naturliga rörelser över gränserna av inhemska vilda djur.
Vargar med lämplig genetisk bakgrund finns framför allt i nordöstra Europa, inklusive Finland. Det är sådana vargar som invandrar spontant till både Sverige och Norge. Ryska vargar är dock olämpliga ur smittskyddssynpunkt. Baltiska vargar bör inte heller användas.
De sex län som har reproducerande stam av varg bör främst vara aktuella för urval av utsättningsområden eftersom avsikten är att förstärka dagens vargstam. Men även fyra andra län som har enstaka revir och ofta besöks av varg bör välja ut områden.

Myndigheterna föreslår en lista på kriterier att använda som stöd för att utse utsättningsområden som är lämpliga för både vargar och människor. De tre myn- digheterna föreslår också processer för att förankra urvalet av utsättningsområden då det är mycket viktigt att människor får möjlighet att lämna synpunkter.

Det är lämpligt att fastställa mål för den genetiska förstärkningen av vargstammen. Det blir mot de målen uppföljningen sedan sker. Myndigheterna beskriver vilka insatser som bör göras.
Myndigheterna bedömer att det inte krävs mellanstatliga avtal för att flytta vargar från våra grannländer utan att detta kan hanteras direkt mellan de nationella myndigheterna i första hand.

Naturvårdsverket bedömer att det krävs två författningsändringar för att fånga och märka vargar på myndighetsinitiativ i syfte att genomföra bevarandeåtgärder.
Myndigheterna redovisar olika möjliga tillvägagångssätt för att genomföra flytt av vargar. De olika tillvägagångssättens för och nackdelar diskuteras också. För att klara behovet av genetisk förstärkning av den skandinaviska vargstammen bedöms att flera av alternativen behöver genomföras parallellt. Av flera skäl kan inget al- ternativ ensamt tillföra den mängd nytt genetiskt material som krävs.

De tre myndigheterna beskriver sex möjliga tillvägagångssätt att genetiskt förstärka den svenska vargstammen. Både införsel av vuxna djur och valpar är möjliga. För- och nackdelar med de olika alternativen beskrivs.
Den mest långsiktiga lösningen efter den förstärkning på högst 20 vargar på fem år som regeringen beslutat om, är att underlätta för naturligt invandrade vargar att ta sig ner till den mellansvenska vargstammen. Detta medför dock vissa smittskyddsrisker, i första hand för rabies och dvärgbandmask, vilka beror på vilken metod som används. Om inga nya vargar kan vandra in i Sverige, ta sig ner till den skandinaviska vargpopulationen och reproducera sig efter de inledande förstärkningsåtgärderna kommer inavelsnivån hos den svenska vargstammen att åter att stiga.
Övriga alternativ bedöms i nuläget innebära alltför stora risker beträffande främst smittskydd för att kunna användas.
Remissinstanserna har efterfrågat en utredning av hur jakten påverkas av inflyttade vargar samt vilka kompensationsåtgärder som ska genomföras. De tre myndigheterna anser att detta bör utredas vidare.
Kostnader för genetisk förstärkning av varg har kostnadsberäknats och konse- kvensbedömts. Även försök till analys av kostnadseffektivitet har gjorts.

Upp till bevis – invandrad östvarg behöver hjälp ner genom renskötselområdet (Uppdaterad)

Den varg som under den senaste tiden befunnit sig i Norrbotten är en varg från öst. DNA-prover som nu analyserats visar det.
Det är alltså en genetiskt viktig varg och därför planeras nu också för en flytt av vargen förbi renskötselområdet, helt enligt de intentioner som miljöminister Carlgren, och Jägareförbundet, har för att rädda vargen genetiskt i Skandinavien.

Så fort vargen lokaliserats och ringats lyfter helikopterteamet för att söva den invandrande vargen. I första hand ska den märkas men också avmaskas och rabiesvaccineras.

Den invandrande vargen gav sig först till känna då den började slå renar för Baste sameby i Gällivare. Senare vandrade den snabbt söderut. På bara något dygn förflyttade den sig tio mil ner till Jokkmokkområdet och Sirges sameby.
Båda samebyarna har ansökt om skyddsjakt på vargen.
Men redan nu säger Naturvårdsverket nej till ansökan, istället vill man flytta vargen bort från det ”farliga” området.
Så nu är det upp till bevis om det ligger något allvar i att vargar som kommer in österifrån ska hjälpas ner genom Sverige.
Sannolikt är det en hanvarg eftersom den är så på språng, den är fokuserad på att hitta en vargtik. Ska den flyttas gäller det alltså att hitta ett område någonstans utanför renskötselområdet där det finns en tik som etablerat sig ett s k tikrevir, ett område som hon valt ut för sin blivande vargfamilj och där går och väntar på att det ska dyka upp en lämplig inkommande varghanne. Det gör att den förhoppningsvis stannar kvar hos tiken och det blir då lätt att hålla koll på den.
För tillfället vet man inte var vargen befinner sig exakt, men så fort man får spår på den är ett team redo att ge sig iväg ut med helikopter för att söva den och om möjligt då också ha tillstånd att flytta den söderut.
Det har inte snöat på flera veckor i området och dessutom är den lilla snö som finns upptrampad av 8 000 renar. Omöjligt att spåra varg under sådana omständigheter.
Det är en politisk fråga om en flytt ska genomföras. Så nu gäller upp till bevis, tomt politiskt prat eller handlingskraft är en viktig fråga för den svenska vargstammen.

Uppdaterad 2 dec 2010
Vargen försvunnen lever men ingen vet var den finns:
http://tinyurl.com/2umwwo5

Robert Franzén talar klarspråk

Robert Franzén, tidigare anställd på Naturvårdsverket numera pensionerad, går i tidningen Våra Rovdjur i en debattartikel till hårt angrepp mot alla de som under de senaste 30 åren gjort det i princip omöjligt för rovdjuren i våra skogar att leva ett normalt liv.
Politiker, jägare, jägare, jägare och forskare får sin beskärda del av kritiken.
Ingen har som Robert Franzén på nära håll kunnat följa galenskaperna.
Han sammanfattar det väldigt bra i orden: Vargen i dag – fredlös, fredad och nu åter jagad!
http://www.rovdjur.se/objfiles/1/Minoriteterfars_1503802517.pdf

När du ändå håller på att läsa kan du läsa ledaren i samma tidning: http://www.rovdjur.se/objfiles/1/ledaren_872919224.pdf

Carlgrens tre steg mot vargens räddning

”En ny trovärdig rovdjurspolitik” – inledningstal av miljöministern Andreas Carlgren, vid Nationellt upptaktsmöte för viltförvaltningsdelegationerna på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm 7 april 2010

En av stora svenska miljöframgångarna är det ökande antalet stora rovdjur i vår fauna.
Tillväxten har varit snabb, ett av de länder i Europa med absolut snabbast tillväxt. Modigt av Kjell Larsson och senare riksdagen att sätta upp ambitiösa mål för tio år sedan. När vi förra våren presenterade propositionen kunde vi summera att vi nått långt:
Svensk-norska stammen med cirka 3 000 björnar är betydligt fler än riksdagens miniminivå på 1 000 individer.
Kraftig utveckling från 160 – 200 järvar för tio år sedan à 700 individer och 111 föryngringar, har etappmålet på 90 föryngringar uppnåtts.
Med 300 föryngringar och cirka 1 500 individer för lo, hade vi inför vårt beslut om propositionen uppnått riksdagens miniminivå med 300 föryngringar.
Kraftig ökning av antalet kungsörnar. Nu har det varit få föryngringar senaste året, men när propositionen förbereddes fanns cirka 1 700 kungsörnar i landet – överstiger riksdagens miniminivå på 600 föryngringar per år.
Vargen var i det för några decennier sedan närmaste utrotad. För tio år sedan fanns det ännu bara cirka 80 vargar i Sverige.
Vargstammens tillväxt varit upp mot 19 procent årligen. Nu är etappmålet 20 föryngringar nått och över 200 vargar finns i våra skogar.
Trots snabb tillväxt skapas inte förutsättningar för en långsiktig livskraftig stam i Sverige. Med något undantag, har inga nya vargar har tillförts den isolerade vargstammen på tre decennier.

I underlagsrapporterna till Naturvårdsverket: Inaveln hotar på lång sikt fortplantningsförmågan. Kullarna har redan minskat kraftigt, flera exempel på att valpkullarna har halverats har visats.
I princip härstammar alla dagens omkring 200 vargar från endast tre individer. I genomsnitt är alla individer väsentligt mer besläktade med varandra än helsyskon.
”Exempelvis har flera fall av kryptorchism (som kan leda till sterilitet) och ryggkotsdefekter (som kan leda till förlamning), hjärtfel och njurfel observerats.”

En av rapporterna sammanfattade: ” Vi bedömer situationen som genetiskt akut.”
De som är berörda, på landsbygden, fäbodsbrukare, naturintresserade måste få chans till verkligt inflytande – annars urholkas acceptansen.

En grupp forskare beskrev i Dagens Nyheter 2 februari i år: ”Vetenskapliga undersökningar har visat att motståndet mot varg i varglänen har ökat de senaste fem åren, och att en majoritet där motsätter sig en ökning av vargstammen och vill begränsa den genom jakt.”
Detta var grunden när jag och vi på miljödepartementet hade dialog med miljö och jägarorganisationer, skogsintressenter och fäbodbrukare, och landsbygdsorganisationer inför propositionen förra våren.

Tre stora förändringar för att rädda vargen:

1) Beslut och ansvar flyttas närmare de berörda människorna. Naturvårdare, jägare och landsbygdsbor – ska medverka i beslut och ansvar.
Ansvaret för att säkerställa de nationella målen för livskraftiga stammar behöver tas nationellt, men ansvaret för förvaltningen bör i allt större utsträckning ske regionalt och med lokalt inflytande.
Det främjar den nödvändiga samexistensen som också är en viktig del i de riktlinjer om förvaltning av stora rovdjur på populationsnivå som Europeiska kommissionen fastställde under 2008.
De viltförvaltningsdelegationer som nu inrättats vid länsstyrelserna är grunden för en samverkan lokalt. Om människor har en reell möjlighet att ha inflytande över viktiga beslut kommer också fler att stå upp för dessa beslut.
I viltförvaltningsdelegationerna ska representanter från olika samhällsintressen mötas à beslut som fattas har en bred förankring i lokalsamhället. Jag är mån om att eftersträva enighet i arbetet – stänger dörrar för framtiden om man börjar med att köra över ena eller andra gruppen. Den här dagen kommer att vara nationellt avstamp för det arbetet.

2) Nu vidtas för första gången åtgärder som gör vargarna genetiskt starkare. Det ska ske genom tillskott av nya friska vargar österifrån. Riksdagen har antagit ett nytt mål som innebär att de närmaste fem åren ska upp till 20 vargar införlivas med vargarna i landet.
Första steget är att naturlig invandring underlättas genom att invandrade vargar övervakas och fredas genom renbeteslandet ned genom landet.
I andra steget vidtas åtgärder för att varg som korsar svenska gränsen ska fredas och om det behövs också flyttas.
För det tredje förbereds aktiv flytt av vargar till Sverige, om naturlig invandring skulle visa sig otillräckligt. Regeringen har nyligen gett Jordbruksverket, Naturvårdsverket och Statens veterinärmedicinska anstalt i uppdrag att utarbeta vidare riktlinjer för aktiv införsel av vargar med östligt ursprung. Myndigheterna ska redovisa uppdraget den 31 oktober i år.
Naturvårdsverket och andra myndigheter har redan inlett arbetet genom dialog och förankring med berörda och boende i de områden som kan bli aktuella för utplantering av vargar. Den förankringsprocessen ska inte hastas igenom. Internationella erfarenheter visar att det kan behöva ta tid. Om en flytt ska lyckas krävs att alla berörda känner ansvar för dessa åtgärder.
För att lyckas måste vi också förankra de här stegen i de regioner som är berörda. Jägarorganisationerna har en viktig roll att bidra till det och jag förutsätter att ni kommer att ta det ansvaret fullt ut.

3) För att skapa förankring och trygghet är det också viktigt med en varsam och kontrollerad förvaltning av vargstammen. Förvaltningen ska både skydda vargstammen så att inte vargstammen blir mindre än 200, och se till att den inavlade stammen inte växer okontrollerat. Därför har begränsad och kontrollerad licensjakt på varg införts. Under tre år sätts ett tillfälligt tak på 210 vargar sätts för antalet vargar i Sverige. Under den tiden förbereds beslut om det långsiktiga antalet vargar i Sverige. Regeringens politik innebär att Sverige alltid ska ha en vargstam som är större än 200 vargar.
I år har licensjakten genomförts för första gången. Nu ska vi utvärdera och lära av erfarenheterna. Även om jakten, med några undantag, skett ansvarsfullt och kontrollerat, finns ändå inslag som kan göras bättre. Behöver riktlinjer skärpas, bestämmelser ändras, kontroll öka, så ska det ske.
Utgångspunkten för regeringen, så som står i den proposition vi la fram, är att jakten ska vara selektiv och genetiskt värdefulla vargar skall fredas. I Naturvårdsverkets riktlinjer undantogs bara ett revir, Galvenreviret, från jakten eftersom där fanns varg som nyligen invandrat österifrån. Det byggde på forskarnas underlag som visade att den svenska vargstammen överlag är så inavlad att det under årets licensjakt inte fanns skäl att rikta jakten mer.
Jag har tagit upp en rad frågor med Naturvårdsverket: Har jakten tillräckligt selektivt skyddat genetiskt värdefulla vargar? Hur många jägare ska delta i jakten? Har tidpunkt och rapportering fungerat tillfredsställande? Har jägarna tagit sin del av ansvaret som följer av rätten att jaga?

Utvärderingen av årets jakt ska ligga till grund för kommande års jaktbeslut. Vi kommer att ha en begränsad licensjakt även nästa år, under förutsättning att det blir tillräckligt många föryngringar inom vargstammen i år.

Frågan är hur många vargar som långsiktigt behövs för att vargstammen ska vara frisk och livskraftig. Det ska avgöras på grundval av noggranna forskarbedömningar och samråd med berörda, dvs. både naturvårdare, miljöorganisationer, lantbrukare, jägare och andra. Ju bättre genetik för vargarna, desto färre vargar krävs för att stammen ska vara långsiktigt livskraftig. Regeringen kommer inom kort att tillsätta en utredning med bred sammansättning som ska föreslå långsiktiga mål för rovdjursstammarna. Uppdraget ska redovisas under sommaren 2012.

Det känns tryggt att en bred majoritet av svenska folket vill ha friska och livskraftiga vargar i svenska skogar. De undersökningar som gjorts visar också att en bred majoritet av befolkningen stöder vargjakten ​ någon undersökning pekar på dubbelt så många för som emot. Och en riksdagsmajoritet på mer än fyra femtedelar står bakom beslutet om licensjakt.

Den senaste tidens högljudda vargdebatt har visat att olika perspektiv stått långt från varandra. Jag och regeringen är beredda att ta ansvar för att skapa samling. Därför riktar jag en stark uppmaning till debattörerna: Det är viktigare att vi samlas kring långsiktiga lösningar, än att ni tar kortsiktiga mediapoäng. Det är inte ytterligheterna som kan få rätt, utan vi måste samlas för att genomföra vad folkets breda majoritet också stöder, nämligen långsiktigt friska och livskraftiga vargar, och förvaltning av vargstammen genom väl kontrollerad jakt.

Vargslakten ska fortsätta

Även nästa år blir det licensjakt på varg.
När utvärderingen av årets jakt är klar ska det bestämmas hur många vargar som får skjutas nästa år, uppger SVT.
Naturvårdsverket ska komma med svar på flera frågor som hur vargjakten i vintras gick och snart ska en utredning inledas om hur många rovdjur det ska finnas på lång sikt.