Så ska en hållbar rovdjurspolitik för varg utvecklas

Varg i snö efter sövning

Experterna i den av regeringen tillsatta vargkommittén har enats om en åsiktsförklaring som ett första steg mot den handlings- och genomförandeplan som kommittén anser vara nödvändig för att åstadkomma en långsiktigt hållbar rovdjurspolitik.
Dokumentet överlämnas i dag tisdag till miljöminister Lena Ek.
Åsiktsförklaringen visar på en betydande samsyn kring viktiga frågor som behovet av skyddsjakt och skadeförebyggande åtgärder vid vargangrepp samt genetisk förstärkning av vargstammen i Sverige.
De organisationer som är företrädda i kommittén har inte frångått de synpunkter på politiken som de har framfört i andra sammanhang. Genom att ställa sig bakom Åsiktsförklaringen accepterar de emellertid en kompromiss som kan utveckla nuvarande rovdjurspolitik för varg i mer hållbar riktning.
– Jag är mycket nöjd med det konstruktiva arbete som experterna från respektive organisation har nedlagt. Min förhoppning är att detta kommer att bidra till mer sans och balans till den fortsatta debatten, säger landshövding Peter Egardt, ordförande i Vargkommittén.
Kommitténs förslag kommer också att kunna vara en god hjälp för regeringen inför det fortsatta arbetet med rovdjursfrågorna.
Den nationella kommittén för hållbar rovdjurspolitik för varg består av representanter för Svenska Jägareförbundet, Jägarnas Riksförbund, Världsnaturfonden, Svenska rovdjursföreningen, LRF, Svenska Samernas Riksförbund, Föreningen Sveriges Fäbodbrukare, Sveriges Kommuner och Landsting samt Naturskyddsföreningen. Kommittén har till uppgift att vara ett forum för dialog mellan dessa organisationer och bistå regeringen i arbetet för en hållbar vargpolitik.
Kommittén har hittills bland annat genomfört dialoger med Naturvårdsverket och miljödepartementet. Kommitténs ordförande och huvudsekreterare har också träffat djurhållare som drabbats av vargangrepp och diskuterat vargfrågor med EU-kommissionens generaldirektorat för miljö i Bryssel.
– Nästa steg blir att påbörja diskussioner kring de frågor där organisationerna står längst ifrån varandra. Vi vill se vilka möjligheter till samsyn som finns och påbörja arbetet med en gemensam handlingsplan. Vi kommer också att samla in kunskap om hur rovdjurens närvaro påverkar förutsättningar för näringsliv, rekreation, fäboddrift, jakt och människors vardag, säger Peter Egardt.

http://korta.nu/foexd

 

Annonser

Vargtikens revir från Idre ner till Trängsletdammen

Så här såg det ut när hon sövdes och fångades in för två och en halv månad sedan.

Uppdaterad 12 juni
Den finskryska vargtiken har bestämt sig, Särna/Idre-området verkar bra för ett revir.
Efter att ha befunnit sig i GPS-skugga fram till förra lördagen då hennes positionen var sex mil söderut vid Österdalälven är hon nu tillbaka uppe vid Idre. Som det ser ut så här långt är det område hon rör sig inom ett helt normalt revir på ca 12 kvadramil.
När hon gick söderut i slutet av förrförra veckan och vi fick en position strax nordöst om Trängseltdammen gav hon intrycket att vara på vandring bort från fjällområdet. Så var alltså inte fallet. Istället tyder nu hennes vandringar inom norra Dalarna på att hon börjar se området som sitt kommande revir. Under de senaste dagarna har detta blivit allt mer uppenbart att så är fallet.
Men eftersom norra Dalarna i stor utsträckning ingår i renbetesområdet finns inte någon framtid för henne här. Inga vargrevir i renområdet gäller politiskt för tillfället. Två samebyar har sina vinterbeten i precis det område hon gått in, Idre ny sameby och Ruvhtens sameby. Den senare är baserad i Tännäs i Härjedalen.
Dagarna innan hon vände söderut hade Naturvårdsverket höjd beredskap för en eventuell ny flytt av henne. Nu har man återgått till normalt bevakning. Men givetvis har man daglig koll på henne.
När hon för två veckor sedan kom in i norra Dalarna och stannade upp söder Idre sameby gick samebyn ut med en varning: ”Närmar hon sig kalvningen använder vi oss av §28”. Naturvårdsverket programmerade då om hennes sändare att ge position en gång i timman.
– Det kan inte uteslutas att vi kommer att flytta henne igen om det blir problem och om det är möjligt att fånga in henne på barmark, sade då Maria Ågren, generaldirektör för Naturvårdsverket.
Flyttmöjligheten bekräftades förra måndagen av verket. Men man ville avvakta eftersom hon inte gjorde något som försvarade en sådan åtgärd. Och hittills har hon norrut vänt på kanten till renarnas sommmarbete i Grövelsjöfjällen.

Krokig väg
Man får beundra tiken, hon har avverkat drygt 100 krokiga mil sedan hon släpptes i Kilsbergen i slutet av mars. Efter några dagar i Kilsbergen började hennes långa vandring som tog henne diagonalt över Värmland, in i Norge ner mot Oslo, en ny kurs sydöst mot Dalsland, och plötsligt norrut igen och nu på stadig kurs som tog henne upp till Femunden där hon gjorde en sväng på ”fel” sida av sjön innan hon insåg detta och svängde söder ner mot Femundsende och vidare österut in på svenska sida av riksgränsen.
Där låg hon några dagar innan hon tog ny sats med kurs Tåssåsens samebys vinterbetesområde nordöst om Sveg. Efter några dagar inne i Jämtland vände hon plötsligt och i hög fart tillbaka till området i norra Dalarna där hon uppehöll sig när hon återvänt till Sverige.

Här är den finskryska vargens hela vandringsväg från utsläppet i Kilsbergen i slutet av mars. Efter en liten utflykt österut in i Härjedalen återvände hon till ett område lite söder om Idres kalvningsfjäll. För tre veckor sedan gav hon sig iväg åt sydöst, bort från renbetesområdet till en positionlite nordöst om södra delen av Trängsletdammen mellan Särna och Mora. Sedan dess har hon gått mellan dammen och Idre på östsidan av Österdalälven.

Två viktiga valptikar i Galvenreviret dog efter märkning – forskarna bör avsätta tid till självrannsakan – varg nr 68 o 69

Varg nr 68 och 69 dog i Galvenreviret under senaste dygnet.
I måndags märktes fyra vargar i det genetiskt viktiga reviret, i dag tisdag hittades två av dem drunknade. Med största sannolikhet beror det på sviterna efter märkningen att de inte tog sig upp ur ett mindre vattendrag de tydligen försökte passera.

Alla vet, inte minst forskarna, att det finns risker med sövning av vilda djur. Forskarna vet också att Galvenreviret är ett av två revir på Skandinaviska halvön som har invandrande finskryska varghanar. Galven är fridlyst för jakt, och ändå har forskarna tillstånd att gå in och söva vargar.

Klipp från Svensk Jakts nättidning tisdag 7 december


Nu måste forskarna sätta sig ner, för ut i skogen ska de inte, och ta sig en funderare på sin framtid. Kanske det ä rläge att ta en time out. Enligt vår uppfattning har det inte hänt speciellt mycket inom forskningen som gagnar vargen i Skandinavien under många år. Det enda konkreta är att vi genom sändarmärkningen vet var revirens ungvargar tar vägen när de vandrar ut. Men att det sker på bekostnad av att vargar död är inte acceptabelt.
Det räcker att vi håller reda på reviren i framtiden. Vargens sätt att leva är kartlagt i hur många avhandlingar som helst i vår del av världen.
Det är bra nu. Se till att populationen får de nya gener den behöver, men i övrigt låt vargarna vara ifred från era sövningspilar skjutan från en stressande helikopterjakt.
– Vi vet inte ännu exakt vad som har hänt, men vi ska i morgon samlas och diskutera hur vargarna kunde drunkna. De blir groggy efter sövningen och det har sannolikt spelat in. Det verkar tyvärr vara en rad olyckliga omständigheter som ligger bakom detta, säger Sara Hommen, rovdjurshandläggare vid länsstyrelsen i Gävleborg, till Svensk Jakt nättidning.
Håkan Sand på Skandulv säger så här:
– Vi har hela tiden sagt att sövning och märkning av varg eller andra djur innebär en viss risk. Det händer tyvärr att vargar dör i samband med märkning.
Ändå låter han alltså sina forskare gå in i det viktigaste reviret vi har och söva vargar.
Det kanske är dags för en rockad inom vargforskningen. Nästan alla har varit med sedan 1996 då man började söva vargar, då med undermåliga sändare som med lätthet gick att pejla in. Flera märkta vargar pejlades av tjuvskyttar innan sändarna byttes ut.
180 vargar har sövts under de 12 senaste åren i Skandinavien. Sex vargar har nu dött i samband med sövningen, två indirekt – en genom tjuvjakt och en genom avsiktlig påkörning i Norge.
Trots att två vargar precis dött Håkan Sand på fortsatt vargmärkning i vinter.
Till Svensk Jakt gör han ett obegripligt uttalande:
– Vi kan ha hur grundliga rutiner som helst, olyckor kan ändå tyvärr inträffa. Jag vet dock inte om några nya märkningsförsök kommer att göras i Galvenreviret.
Läste du: ”Jag vet dock inte om några nya märkningsförsök kommer att göras i Galvenreviret.”
Tror forskarna att de är Gud själv.

Minst 20 högst 29 vargar ska dö i januaris licensjakt

28 vargar dödades i januari i en licensjakt som av många upplevdes som rena masslakten. Det fanns vargkroppar som hade upp till sex sju kulor i sig, skjutna från olika håll. Avrättning var ett annat ord som användes för att beskriva hur jägarna ger uttryck för sitt intresse.


Skandulv har nu lämnat över sina siffror för licensjakten i januari. I två olika beräkningar har man kommit fram till att det måste dödas mellan 20 och 29 vargar i vinter för att Riksdagens maxgräns på 210 vargar ska hållas.
Den lägre siffran gäller en tillväxt på 13 proc det gångna året medan den högre gäller en tillväxt på 19 proc.
Oavsett vilken avskjutning man väljer får vi en population på ca 200 djur före valpningen i vår och i höst ca 250 vargar.
Hur det kan bli samma resultat beror ju på olika utgångssiffror.
Vilken siffra som Naturvårdsverket väljer är en bedömning. Vi gissar att den skarpa kritik som kom efter årets jakt i januari då 28 vargar dödades efter rena rama masslakten under några timmar första jaktdagen får Naturvårdsverket att vara försiktiga i sin licenstilldelning.
Dessutom har man en EU-granskning hängande över sig, en granskning som inte ens statsministern bryr sig särskilt mycket om.
Vi ska veta att dessa siffror inte på något sätt har med verkligheten att göra, antalet vargar stämmer säkert ganska väl, men eftersom vi vet att vargfrågan styrs från Jägareförbundet så blir den uttaget inte seriöst. Dess huvudsakliga intresse är ju att döda djur, inte att bevara och vårda.

Här kan du hämta hem en pdf:
http://tinyurl.com/37clqrj

Med anledning av att allt pekar mot en ny licensjakt i januari publicerar vi ett utdrag av en debattartikel i Naturvetaren som är skriven av Tommy Radesäter, professor i zoologi, Stockholms universitet, där han ställer en rad frågor som han själv svarar på

1. Behövs det vargjakt i vinter?
Nej, inte mer än skyddsjakt på besvärliga individer, som man med säkerhet vet river boskap eller ställer till annan skada. Hellre fria än fälla vid tveksamma fall.

2. Är 200 vargar en rimlig nivå för Sverige?
Nej, 200 vargar är för lite om vi ska ha en livskraftig vargstam. För att få tillräcklig genetisk variation skulle det behövas minst 500 vargar. Men vårt stora land skulle klara långt fler än 1000 vargar, vilket skulle vara positivt för övrigt vilt som älg, kronhjort och dovhjort. De skulle bara minska marginellt i antal. Det hårda betestrycket skulle också minska vilket är till fördel för skogsbruket, liksom för den biologiska mångfalden och för att motverka klimatförändringarna. Kom ihåg att vegetationen binder koldioxid.

3. Har vi tillräcklig genetisk variation i den svenska vargstammen och vad händer om den är för liten?
Den genetiska variationen i den svenska vargstammen är omvittnat låg, vilket ger dålig genetisk variation med inavelsdepression. Man kan säga att man samlar alla ägg i samma korg, vilket ger vargstammen dålig buffring mot förändringar i miljön. Vid till exempel ett parasitangrepp ökar risken för att hela stammen stryker med.

4. Hur minimera risken för inavel?
Se till att det finns stor genetisk variation, vilket man kan uppnå på två sätt; plantera in varg för att få en snabb effekt eller vänta på naturlig invandring, vilket tar längre tid.

5. Vilken röst väger tyngst i den svenska vargdebatten?
I de flesta fall lyssnar politikerna lika mycket på alla. Det är många intressen som ska vägas mot varandra i denna kontroversiella fråga, där det ofta går en skiljelinje mellan storstad och landsbygd. Att begränsa vargstammen till 200 när det behövs minst 500 vittnar om att politikerna inte lyssnar tillräckligt på oss forskare.

Finska vargar ska ge svenska vargar nya gener

Finska vargar ska ge den skandinaviska vargstammen friska gener.


I dag kom Naturvårdsverket med besked om hur inplanteringen av varg ska gå till. Några nya tankar uöver det som tidigare sagts i höst presenterades inte.
Kortfattat kan man säga att det ska ske med en kombination av utsättning av valpar i befintliga lyor och utsättning av vuxna könsmogna vargar, plus att också flytta finska vargar, som vandrat in till norra Sverige och norra Norge, ner till den skandinaviska vargpopulationen.
De valpar som ska sättas ut ska tas fram på olika sätt: Valpar från befintliga vargar i svenska djurparker. Valpar från finska vuxna vargar som placeras i svenska djurparker. Varghonor i svensk djurpark insemineras med spermier från vild varg från annat land.

De sex varglänen och ytterligare fyra län med spontana vargbesök ska nu var och ett komma med minst två förslag om var det inom det egna länet kan vara lämpligt med en utsättning.
De tio länen är:
Varglänen Västra Götaland, Värmland, Örebro, Västmanland, Dalarna och Gävleborg
Län med spontana vargbesök Stockholm, Uppsala, Södermanland och Östergötland.

Något förvånade gick alla media under dagen ut att vargar ska hämtas hit från Norge, och Finland. Finland kändes väl okey, men Norge.., vi trodde att Norge har samma genetiska problem som vi eftersom deras vargar härstammar från våra tre som invandrade i början av 80-talet.
Visserligen har man en finsrysk hanne med en rekordkull på 11 valpar i år i Kynnareviret som gränsar mot norra Värmland, men de valparna har vi ju så att säga ändå.
Läser vi Sammandraget nedan klarnar det lite vad gäller Norge. Sverige ska helt enkelt hjälpa finska vargar som tagit sig in i norra Norge att ta sig ner till Mellansverige där merparten av den skandinaviska vargpopulationen finnns. Alltså precis som man ska göra med finska vargar som tar sig in i Norrbotten och ofta inte kommer längre eftersom de hamnar mitt i samernas renskafferi med snabb död som följd.
Den tjuvjakten är i princip sanktionerad av samhället eftersom man säger att etablerad varg inte ska finnas i renskötselområdet. En varg etablerar sig lätt i ett område fyllt med ren.

Här hittar du hela rapporten, du kan också ladda ner den:
Rapport vargflytt slutversion

Här kan du läsa vad Jägareförbundet säger om Naturvårdsverkets planer:
http://tinyurl.com/38yk7sg

Här kan du läsa en dagen-efter-artikel i Svensk Jakt där Jägareförbundet förklarar för sina medlemmar varför det är så viktigt att inplanteringen blir bra – det ger en minimal vargstam:
http://tinyurl.com/33ws7gq

Sammandraget taget ur rapporten:
Naturvårdsverket, Statens jordbruksverk och Statens veterinärmedicinska anstalt har fått ett uppdrag att redovisa rutiner för införsel och utplantering av varg i Sverige. En beskrivning av hur spontant invandrade vargar bör hanteras ingår också.

Redovisningen ska ligga till grund för kommande beslut om en tillförsel av högst 20 vargar med östligt ursprung inom fem år som gynnar den genetiska statusen hos den skandinaviska vargstammen. Syftet är att genetiskt förstärka den svenska vargstammen, inte att öka antalet vargar. De tre myndigheterna har funnit att vargstammen kan förstärkas genetiskt med hänsyn till genetik, smittskydd och djurskydd.

Naturvårdsverket, Statens jordbruksverk och Statens veterinärmedicinska anstalt har under arbetet med regeringsuppdraget haft som utgångspunkt att få in så många relevanta vetenskapliga underlag och synpunkter som möjligt. Arbetet har bland annat skett i dialog med i en särskild arbetsgrupp samt Rådet för rovdjursfrågor. Materialet har remitterats i två omgångar. Dialog och delaktighet är en nyckeln till ett framgångsrikt genomförande.
Den skandinaviska vargstammen är i hög grad inavlad. Inaveln bör snarast brytas och långsiktigt minskas till en nivå under 10 procent från dagens nivå på cirka 30 procent, enligt genetikforskarna.
Vargforskarna har räknat på genetiskt effektiva vargar, dvs de vargar som reproducerar sig. För att klara att upprätthålla en låg inavelsnivå, vilket är en förutsättning för en genetiskt livskraftig vargstam, krävs en fortsatt invandring av vargar, även efter en inledande förstärkning.

Smittskyddsläget bland både tama och vilda djur är internationellt sett mycket gott i Sverige. Allvarliga smittor som kan spridas med vilda och tama rovdjur, såsom rabies och dvärgbandmask, förekommer inte i landet. Det unika läget bör bevaras utan att hindra naturliga rörelser över gränserna av inhemska vilda djur.
Vargar med lämplig genetisk bakgrund finns framför allt i nordöstra Europa, inklusive Finland. Det är sådana vargar som invandrar spontant till både Sverige och Norge. Ryska vargar är dock olämpliga ur smittskyddssynpunkt. Baltiska vargar bör inte heller användas.
De sex län som har reproducerande stam av varg bör främst vara aktuella för urval av utsättningsområden eftersom avsikten är att förstärka dagens vargstam. Men även fyra andra län som har enstaka revir och ofta besöks av varg bör välja ut områden.

Myndigheterna föreslår en lista på kriterier att använda som stöd för att utse utsättningsområden som är lämpliga för både vargar och människor. De tre myn- digheterna föreslår också processer för att förankra urvalet av utsättningsområden då det är mycket viktigt att människor får möjlighet att lämna synpunkter.

Det är lämpligt att fastställa mål för den genetiska förstärkningen av vargstammen. Det blir mot de målen uppföljningen sedan sker. Myndigheterna beskriver vilka insatser som bör göras.
Myndigheterna bedömer att det inte krävs mellanstatliga avtal för att flytta vargar från våra grannländer utan att detta kan hanteras direkt mellan de nationella myndigheterna i första hand.

Naturvårdsverket bedömer att det krävs två författningsändringar för att fånga och märka vargar på myndighetsinitiativ i syfte att genomföra bevarandeåtgärder.
Myndigheterna redovisar olika möjliga tillvägagångssätt för att genomföra flytt av vargar. De olika tillvägagångssättens för och nackdelar diskuteras också. För att klara behovet av genetisk förstärkning av den skandinaviska vargstammen bedöms att flera av alternativen behöver genomföras parallellt. Av flera skäl kan inget al- ternativ ensamt tillföra den mängd nytt genetiskt material som krävs.

De tre myndigheterna beskriver sex möjliga tillvägagångssätt att genetiskt förstärka den svenska vargstammen. Både införsel av vuxna djur och valpar är möjliga. För- och nackdelar med de olika alternativen beskrivs.
Den mest långsiktiga lösningen efter den förstärkning på högst 20 vargar på fem år som regeringen beslutat om, är att underlätta för naturligt invandrade vargar att ta sig ner till den mellansvenska vargstammen. Detta medför dock vissa smittskyddsrisker, i första hand för rabies och dvärgbandmask, vilka beror på vilken metod som används. Om inga nya vargar kan vandra in i Sverige, ta sig ner till den skandinaviska vargpopulationen och reproducera sig efter de inledande förstärkningsåtgärderna kommer inavelsnivån hos den svenska vargstammen att åter att stiga.
Övriga alternativ bedöms i nuläget innebära alltför stora risker beträffande främst smittskydd för att kunna användas.
Remissinstanserna har efterfrågat en utredning av hur jakten påverkas av inflyttade vargar samt vilka kompensationsåtgärder som ska genomföras. De tre myndigheterna anser att detta bör utredas vidare.
Kostnader för genetisk förstärkning av varg har kostnadsberäknats och konse- kvensbedömts. Även försök till analys av kostnadseffektivitet har gjorts.

Upp till bevis – invandrad östvarg behöver hjälp ner genom renskötselområdet (Uppdaterad)

Den varg som under den senaste tiden befunnit sig i Norrbotten är en varg från öst. DNA-prover som nu analyserats visar det.
Det är alltså en genetiskt viktig varg och därför planeras nu också för en flytt av vargen förbi renskötselområdet, helt enligt de intentioner som miljöminister Carlgren, och Jägareförbundet, har för att rädda vargen genetiskt i Skandinavien.

Så fort vargen lokaliserats och ringats lyfter helikopterteamet för att söva den invandrande vargen. I första hand ska den märkas men också avmaskas och rabiesvaccineras.


Den invandrande vargen gav sig först till känna då den började slå renar för Baste sameby i Gällivare. Senare vandrade den snabbt söderut. På bara något dygn förflyttade den sig tio mil ner till Jokkmokkområdet och Sirges sameby.
Båda samebyarna har ansökt om skyddsjakt på vargen.
Men redan nu säger Naturvårdsverket nej till ansökan, istället vill man flytta vargen bort från det ”farliga” området.
Så nu är det upp till bevis om det ligger något allvar i att vargar som kommer in österifrån ska hjälpas ner genom Sverige.
Sannolikt är det en hanvarg eftersom den är så på språng, den är fokuserad på att hitta en vargtik. Ska den flyttas gäller det alltså att hitta ett område någonstans utanför renskötselområdet där det finns en tik som etablerat sig ett s k tikrevir, ett område som hon valt ut för sin blivande vargfamilj och där går och väntar på att det ska dyka upp en lämplig inkommande varghanne. Det gör att den förhoppningsvis stannar kvar hos tiken och det blir då lätt att hålla koll på den.
För tillfället vet man inte var vargen befinner sig exakt, men så fort man får spår på den är ett team redo att ge sig iväg ut med helikopter för att söva den och om möjligt då också ha tillstånd att flytta den söderut.
Det har inte snöat på flera veckor i området och dessutom är den lilla snö som finns upptrampad av 8 000 renar. Omöjligt att spåra varg under sådana omständigheter.
Det är en politisk fråga om en flytt ska genomföras. Så nu gäller upp till bevis, tomt politiskt prat eller handlingskraft är en viktig fråga för den svenska vargstammen.

Uppdaterad 2 dec 2010
Vargen försvunnen lever men ingen vet var den finns:

http://tinyurl.com/2umwwo5

Regeringens försvar till EU för vargjakten sågas av de fyra naturorganisationerna

De fyra naturorganisationer som i mars anmälde Sverige till EU-kommissionen för vargjakten i januari har nu lusläst regeringens försvarsskrift till kommissionen.
Det är en kritik i hårda ordlag.

29 vargar sköts under licensjakten, vilket var två för många eftersom licensen gällde 27 vargar.


– Vi har detaljgranskat regeringens försvar av licensjakten. Regeringen har dåligt underbyggda svar och tveksam argumentation. Det står klart att beslutet som ledde till att 28 vargar sköts fattades på ytterst svaga grunder, menar Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen. Övriga organisationer som står bakom skrivelsen till EU är Världsnaturfonden WWF, Rovdjursföreningen och Djurskyddet Sverige.
– Många av kommissionens – ytterst relevanta – frågor lämnas obesvarade eller hängande i luften, vilket stärker vår övertygelse om att vargjakten var ett politiskt utspel som saknar rättslig grund. Fortsatt licensjakt skulle förvärra situationen ytterligare, menar Ann Dahlerus, generalsekreterare i Svenska Rovdjursföreningen.

Här hittar du skrivelsen till EU i sin helhet: http://tinyurl.com/37wxtjv