44 vargar sköts under licensjakten 2015

44 vargar sköts under licensjakten i januari i år. 24 i Värmland, 12 i Örebro och åtta i Dalarna.

Vid förra vinterns inventering, 2013/2014 konstaterades 35 föryngringar i Sverige. I höstas hade länsstyrelsernas samrådsgrupp att fördela den miniminivå på 27 föryngringar som Naturvårdsverket bestämt är en gynnsam bevarandestatus för vargpopulationen för Sverige.
Eftersom det inte finns några föryngringar utanför Mellersta rovdjursförvaltningsområdet är det detta område som tills vidare har ansvaret för att vargpopulationen hålls vid liv.

Miniminivån föryngringar fördelades enligt följande:
Dalarna 7 (2)(2)
Gävleborg 2
Värmland 11 (4)(3)
Stockholm –
Uppsala –
Örebro 5 (2)(3)
Västmanland 1
Västra Götaland 1
Fotnot tabell: Län med parentes ingick i licensjakten. Första parentesen anger hur många föryngringar/revir som skulle tömmas på varg i licensjakten – andra parentesen anger hur många föryngringar/revir som sköts bort.
I Örebro sköts hanen och en valp i ett grannrevir till ett av jaktreviren bort.
I Värmland missade man ett av de utsedda reviren på grund av att det istället jagades i ett revir som inte tidigare var känt.

Så här många är de 44 vargar, som alla sköts i licensjakten vintern 2015. Bläddra neråt, de tar aldrig slut. Obs! Texten fortsätter under sista bilden.
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död vargUtöver dessa har ytterligare sex vargar dödats i samband med jakt i Sverige och Norge hittills i år. Och en har avlivats på grund av skabb och två har körts ihjäl i trafikolyckor.
Sammanlagt har 53 kända vargar dött i Skandinavien hittills i år vilket är lika många som under hela förra året, ett år då vi inte hade någon licensjakt.
Se fliken Döda vargar 2015.
En av de trafikdödade vargarna i vinter är en Tivedenvalp född 2013.
Han dog utanför Ulricehamn efter att först ha blivit påkörd av en bil och sedan en buss som kom alldeles efter. Det innebär att fyra av de fem valpar som föddes våren 2013 av invandrarvargarna i Tiveden har dött innan de fick chans att tillföra den skandinaviska populationen viktiga gener.
Vilket öde den femte vargen bland valparna gått till mötes är fortfarande en obesvarad fråga. Om den nu överlevde första vintern. Spårarna hade inga spår efter den vintern 2013/2014. Men den kanske dyker upp i ett DNA i framtiden.

Skärpt ton: – Licensjakten ett brott mot EUs miljölagstiftning

Etappmålet på högst 210 vargar är oförenligt med EU:s regelverk. Sverige har dessutom brutit mot lagstiftningen genom att tillåta upprepade licensjakter på en strikt skyddad och hotad djurart utan begränsningar.


I samband med förra årets licensjakt på varg anmälde fyra miljöorganisationer Sverige till EU-kommissionen. EU ger nu miljörörelsen rätt på de viktigaste punkterna. Licensjakten på varg bryter mot EUs naturvårdslagstiftning.
– Det är allvarligt att frågan måste gå så här långt och ett misslyckande för regeringens vargpolitik, säger Peter Westman, naturvårdschef på WWF.
– Vi välkomnar kommissionens beslut. Det är av stort värde att ärendet granskas noga från kommissionens sida, eftersom det saknas möjligheter till rättslig prövning av jaktärenden i Sverige, säger Svenska Rovdjursföreningens generalsekreterare Ann Dahlerus.
I över ett år har EU och regeringen haft en dialog om licensjakten på varg. Samtidigt har WWF, Naturskyddsföreningen, Svenska Rovdjursföreningen och Djurskyddet i Sverige försett EU-kommissionär Janez Potočnik med fakta och information om den svenska vargstammen.
– Det är förvånande att miljöministern har stått fast vid sin linje trots den hårda kritiken från EU. EU-kommissionen anser att Sverige ännu inte har anpassat sin politik för skydd av utrotningshotade vargar i linje med EUs regler om naturskydd, säger Tom Arnbom, rovdjursansvarig på Världsnaturfonden WWF.
Nu skickar EU-kommissionen ett motiverat yttrande till Sverige med uppmaningen att ändra vargpolitiken. Regeringen har två månader på sig att svara. Om det misslyckas riskerar Sverige att dras inför EU-domstolen.
– Regeringen måste nu ta sig ur den återvändsgränd den hamnat i. Den måste söka lösningar som inte är oförenliga med EU:s lagstiftning. Den måste stå upp för att Sverige ska ha en livskraftig vargstam och börja arbeta utifrån en sansad och realistisk bild av hur opinionen i vargbygderna ser ut och hur stora problem vargen faktiskt orsakar. Att låta ärendet gå vidare till EU-domstolen skulle bara förlänga och fördjupa motsättningarna i Sverige ytterligare, säger Dahlerus.

Oenigheten gäller bland annat fyra områden:

  • Upprepad licensjakt på en strikt skyddad och hotad art utan att villkoren för undantag i EU-lagstiftningen uppfylls.
  • Effektiva åtgärder för att åtgärda inaveln genom att naturlig vargmigration till Sverige underlättas eller aktiv förflyttning av vargar.
  • Att ta fram en godkänd förvaltningsplan för vargen som ska genomföras
  • Begränsningen av antalet vargar i Sverige till 210 individer
  • EU-kommissionens pressmeddelande

    Carlgren kommenterar EUs beslut

    Dagens Industri en av alla tidningar som skev om saken under dagen

    Minst 20 högst 29 vargar ska dö i januaris licensjakt

    28 vargar dödades i januari i en licensjakt som av många upplevdes som rena masslakten. Det fanns vargkroppar som hade upp till sex sju kulor i sig, skjutna från olika håll. Avrättning var ett annat ord som användes för att beskriva hur jägarna ger uttryck för sitt intresse.


    Skandulv har nu lämnat över sina siffror för licensjakten i januari. I två olika beräkningar har man kommit fram till att det måste dödas mellan 20 och 29 vargar i vinter för att Riksdagens maxgräns på 210 vargar ska hållas.
    Den lägre siffran gäller en tillväxt på 13 proc det gångna året medan den högre gäller en tillväxt på 19 proc.
    Oavsett vilken avskjutning man väljer får vi en population på ca 200 djur före valpningen i vår och i höst ca 250 vargar.
    Hur det kan bli samma resultat beror ju på olika utgångssiffror.
    Vilken siffra som Naturvårdsverket väljer är en bedömning. Vi gissar att den skarpa kritik som kom efter årets jakt i januari då 28 vargar dödades efter rena rama masslakten under några timmar första jaktdagen får Naturvårdsverket att vara försiktiga i sin licenstilldelning.
    Dessutom har man en EU-granskning hängande över sig, en granskning som inte ens statsministern bryr sig särskilt mycket om.
    Vi ska veta att dessa siffror inte på något sätt har med verkligheten att göra, antalet vargar stämmer säkert ganska väl, men eftersom vi vet att vargfrågan styrs från Jägareförbundet så blir den uttaget inte seriöst. Dess huvudsakliga intresse är ju att döda djur, inte att bevara och vårda.

    Här kan du hämta hem en pdf:
    http://tinyurl.com/37clqrj

    Med anledning av att allt pekar mot en ny licensjakt i januari publicerar vi ett utdrag av en debattartikel i Naturvetaren som är skriven av Tommy Radesäter, professor i zoologi, Stockholms universitet, där han ställer en rad frågor som han själv svarar på

    1. Behövs det vargjakt i vinter?
    Nej, inte mer än skyddsjakt på besvärliga individer, som man med säkerhet vet river boskap eller ställer till annan skada. Hellre fria än fälla vid tveksamma fall.

    2. Är 200 vargar en rimlig nivå för Sverige?
    Nej, 200 vargar är för lite om vi ska ha en livskraftig vargstam. För att få tillräcklig genetisk variation skulle det behövas minst 500 vargar. Men vårt stora land skulle klara långt fler än 1000 vargar, vilket skulle vara positivt för övrigt vilt som älg, kronhjort och dovhjort. De skulle bara minska marginellt i antal. Det hårda betestrycket skulle också minska vilket är till fördel för skogsbruket, liksom för den biologiska mångfalden och för att motverka klimatförändringarna. Kom ihåg att vegetationen binder koldioxid.

    3. Har vi tillräcklig genetisk variation i den svenska vargstammen och vad händer om den är för liten?
    Den genetiska variationen i den svenska vargstammen är omvittnat låg, vilket ger dålig genetisk variation med inavelsdepression. Man kan säga att man samlar alla ägg i samma korg, vilket ger vargstammen dålig buffring mot förändringar i miljön. Vid till exempel ett parasitangrepp ökar risken för att hela stammen stryker med.

    4. Hur minimera risken för inavel?
    Se till att det finns stor genetisk variation, vilket man kan uppnå på två sätt; plantera in varg för att få en snabb effekt eller vänta på naturlig invandring, vilket tar längre tid.

    5. Vilken röst väger tyngst i den svenska vargdebatten?
    I de flesta fall lyssnar politikerna lika mycket på alla. Det är många intressen som ska vägas mot varandra i denna kontroversiella fråga, där det ofta går en skiljelinje mellan storstad och landsbygd. Att begränsa vargstammen till 200 när det behövs minst 500 vittnar om att politikerna inte lyssnar tillräckligt på oss forskare.

    Finska vargar ska ge svenska vargar nya gener

    Finska vargar ska ge den skandinaviska vargstammen friska gener.


    I dag kom Naturvårdsverket med besked om hur inplanteringen av varg ska gå till. Några nya tankar uöver det som tidigare sagts i höst presenterades inte.
    Kortfattat kan man säga att det ska ske med en kombination av utsättning av valpar i befintliga lyor och utsättning av vuxna könsmogna vargar, plus att också flytta finska vargar, som vandrat in till norra Sverige och norra Norge, ner till den skandinaviska vargpopulationen.
    De valpar som ska sättas ut ska tas fram på olika sätt: Valpar från befintliga vargar i svenska djurparker. Valpar från finska vuxna vargar som placeras i svenska djurparker. Varghonor i svensk djurpark insemineras med spermier från vild varg från annat land.

    De sex varglänen och ytterligare fyra län med spontana vargbesök ska nu var och ett komma med minst två förslag om var det inom det egna länet kan vara lämpligt med en utsättning.
    De tio länen är:
    Varglänen Västra Götaland, Värmland, Örebro, Västmanland, Dalarna och Gävleborg
    Län med spontana vargbesök Stockholm, Uppsala, Södermanland och Östergötland.

    Något förvånade gick alla media under dagen ut att vargar ska hämtas hit från Norge, och Finland. Finland kändes väl okey, men Norge.., vi trodde att Norge har samma genetiska problem som vi eftersom deras vargar härstammar från våra tre som invandrade i början av 80-talet.
    Visserligen har man en finsrysk hanne med en rekordkull på 11 valpar i år i Kynnareviret som gränsar mot norra Värmland, men de valparna har vi ju så att säga ändå.
    Läser vi Sammandraget nedan klarnar det lite vad gäller Norge. Sverige ska helt enkelt hjälpa finska vargar som tagit sig in i norra Norge att ta sig ner till Mellansverige där merparten av den skandinaviska vargpopulationen finnns. Alltså precis som man ska göra med finska vargar som tar sig in i Norrbotten och ofta inte kommer längre eftersom de hamnar mitt i samernas renskafferi med snabb död som följd.
    Den tjuvjakten är i princip sanktionerad av samhället eftersom man säger att etablerad varg inte ska finnas i renskötselområdet. En varg etablerar sig lätt i ett område fyllt med ren.

    Här hittar du hela rapporten, du kan också ladda ner den:
    Rapport vargflytt slutversion

    Här kan du läsa vad Jägareförbundet säger om Naturvårdsverkets planer:
    http://tinyurl.com/38yk7sg

    Här kan du läsa en dagen-efter-artikel i Svensk Jakt där Jägareförbundet förklarar för sina medlemmar varför det är så viktigt att inplanteringen blir bra – det ger en minimal vargstam:
    http://tinyurl.com/33ws7gq

    Sammandraget taget ur rapporten:
    Naturvårdsverket, Statens jordbruksverk och Statens veterinärmedicinska anstalt har fått ett uppdrag att redovisa rutiner för införsel och utplantering av varg i Sverige. En beskrivning av hur spontant invandrade vargar bör hanteras ingår också.

    Redovisningen ska ligga till grund för kommande beslut om en tillförsel av högst 20 vargar med östligt ursprung inom fem år som gynnar den genetiska statusen hos den skandinaviska vargstammen. Syftet är att genetiskt förstärka den svenska vargstammen, inte att öka antalet vargar. De tre myndigheterna har funnit att vargstammen kan förstärkas genetiskt med hänsyn till genetik, smittskydd och djurskydd.

    Naturvårdsverket, Statens jordbruksverk och Statens veterinärmedicinska anstalt har under arbetet med regeringsuppdraget haft som utgångspunkt att få in så många relevanta vetenskapliga underlag och synpunkter som möjligt. Arbetet har bland annat skett i dialog med i en särskild arbetsgrupp samt Rådet för rovdjursfrågor. Materialet har remitterats i två omgångar. Dialog och delaktighet är en nyckeln till ett framgångsrikt genomförande.
    Den skandinaviska vargstammen är i hög grad inavlad. Inaveln bör snarast brytas och långsiktigt minskas till en nivå under 10 procent från dagens nivå på cirka 30 procent, enligt genetikforskarna.
    Vargforskarna har räknat på genetiskt effektiva vargar, dvs de vargar som reproducerar sig. För att klara att upprätthålla en låg inavelsnivå, vilket är en förutsättning för en genetiskt livskraftig vargstam, krävs en fortsatt invandring av vargar, även efter en inledande förstärkning.

    Smittskyddsläget bland både tama och vilda djur är internationellt sett mycket gott i Sverige. Allvarliga smittor som kan spridas med vilda och tama rovdjur, såsom rabies och dvärgbandmask, förekommer inte i landet. Det unika läget bör bevaras utan att hindra naturliga rörelser över gränserna av inhemska vilda djur.
    Vargar med lämplig genetisk bakgrund finns framför allt i nordöstra Europa, inklusive Finland. Det är sådana vargar som invandrar spontant till både Sverige och Norge. Ryska vargar är dock olämpliga ur smittskyddssynpunkt. Baltiska vargar bör inte heller användas.
    De sex län som har reproducerande stam av varg bör främst vara aktuella för urval av utsättningsområden eftersom avsikten är att förstärka dagens vargstam. Men även fyra andra län som har enstaka revir och ofta besöks av varg bör välja ut områden.

    Myndigheterna föreslår en lista på kriterier att använda som stöd för att utse utsättningsområden som är lämpliga för både vargar och människor. De tre myn- digheterna föreslår också processer för att förankra urvalet av utsättningsområden då det är mycket viktigt att människor får möjlighet att lämna synpunkter.

    Det är lämpligt att fastställa mål för den genetiska förstärkningen av vargstammen. Det blir mot de målen uppföljningen sedan sker. Myndigheterna beskriver vilka insatser som bör göras.
    Myndigheterna bedömer att det inte krävs mellanstatliga avtal för att flytta vargar från våra grannländer utan att detta kan hanteras direkt mellan de nationella myndigheterna i första hand.

    Naturvårdsverket bedömer att det krävs två författningsändringar för att fånga och märka vargar på myndighetsinitiativ i syfte att genomföra bevarandeåtgärder.
    Myndigheterna redovisar olika möjliga tillvägagångssätt för att genomföra flytt av vargar. De olika tillvägagångssättens för och nackdelar diskuteras också. För att klara behovet av genetisk förstärkning av den skandinaviska vargstammen bedöms att flera av alternativen behöver genomföras parallellt. Av flera skäl kan inget al- ternativ ensamt tillföra den mängd nytt genetiskt material som krävs.

    De tre myndigheterna beskriver sex möjliga tillvägagångssätt att genetiskt förstärka den svenska vargstammen. Både införsel av vuxna djur och valpar är möjliga. För- och nackdelar med de olika alternativen beskrivs.
    Den mest långsiktiga lösningen efter den förstärkning på högst 20 vargar på fem år som regeringen beslutat om, är att underlätta för naturligt invandrade vargar att ta sig ner till den mellansvenska vargstammen. Detta medför dock vissa smittskyddsrisker, i första hand för rabies och dvärgbandmask, vilka beror på vilken metod som används. Om inga nya vargar kan vandra in i Sverige, ta sig ner till den skandinaviska vargpopulationen och reproducera sig efter de inledande förstärkningsåtgärderna kommer inavelsnivån hos den svenska vargstammen att åter att stiga.
    Övriga alternativ bedöms i nuläget innebära alltför stora risker beträffande främst smittskydd för att kunna användas.
    Remissinstanserna har efterfrågat en utredning av hur jakten påverkas av inflyttade vargar samt vilka kompensationsåtgärder som ska genomföras. De tre myndigheterna anser att detta bör utredas vidare.
    Kostnader för genetisk förstärkning av varg har kostnadsberäknats och konse- kvensbedömts. Även försök till analys av kostnadseffektivitet har gjorts.

    Genetiker vill inte ha vargjakt i vinter

    Genetikern Dag Lindgren anser att det är rätt väg att gå att hålla vargstammen i Sverige på en låg nivå under tiden man tillför nya gener. Vilket innebär att varje ny gen får större genomslag, ungefär som att blanda till saft, ju mer vatten (många besläktade vargar) ju mer råsaft (fler obesläktade vargar) måste tillsättas.

    Dag Lindgren vill inte ha någon vargjakt i vinter om siffran för antalet valpande revir står sig in i december.


    Han förordar en stam på ungefär den nivå vi har nu, alltså 210 vargar, fram till 2020 och att vi sen tar ett nytt beslut hur stor stammen ska vara.
    Han vill också att vi börjar se på vår stam som en västlig utlöpare av den betydligt större populationen den nordeuropeiska populationen, som sträcker sig från Finland och vidare in i Ryssland med grannländer.

    Mycket anmärkningsvärt
    Dag Lindgren ger också stöd för Vargens tids krav på att avlysa licensjakten i vinter eftersom antalet valpande revir minskat kraftigt från förra året.
    I en kommentar till vår artikel skriver han: ”Det verkar alldeles riktigt tänkt att licensjakt 2011 inte bör förekomma om antalet föryngringar inte blir minst 20, då kan man knappast påstå att det av riksdagen fastställda etappmålet på ca 200 vargar uppfyllts. Står sig siffrorna till början av december, när kvoten för licensjakt fastställs, vore det mycket anmärkningsvärt om det blev någon licensjakt alls.”
    Dag Lindgren är sedan ett år professor emeritus efter många som professor i skogsgenetik vid Institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi i Umeå.

    Här läser du Dag Lindgrens väg mot livskraftiga vargar i Skandinavien:
    http://tinyurl.com/2ujqftx

    Vi rekommenderar: Läs våra tidigare artiklar som kartlägger alla dödade och döda vargar under året så här långt.
    Länk som samlar alla döda-vargar-artiklar: http://tinyurl.com/2wvx76b

    Antalet vargar i Skandinavien 193-235, i Sverige 162-198

    Skandulv har nu presenterat 2009/2010 års siffror över antalet vintervargar i Sverige och Norge efter licensjakten i januari. Norge har en egen liten stam på mellan 31 och 37 vargar. Ungefär lika många finns i de revir som gränsöverskrider till Sverige. Inklusive de norsk/svenska gränsvargarna har Sverige mellan 172 och 208 vargar i en beräkningsmetod, i en annan finns det i Sverige 172–206 vargar. Totalt på den skandinaviska halvön finns alltså någonstans mellan 203 och 245 vargar.
    I båda beräkningsmetoderna har man tagit hänsyn till de 39 som under inventeringen dödats på något sätt (en gps-märkt varg vandrade över till Finland). Sedan dess har, som vi vet, ytterligare tio vargar dödats. Så siffran som gäller för Skandinavien i denna stund är alltså 193 till 235 vargar. För enbart Sverige inklusive gränsvargarna är siffran 162-198.
    Våren 2009 fanns 23 par som fick valpar. Dessa par torde fått i snitt fyra valpar på spårsnö, alltså ca 90 valpar. Vi vet att det dött snart 50 vargar hittills sedan december 2009, vi borde ha en ökning på omkring 40 vargar i Sverige.

    Beräkning av det totala antalet vargar i Sverige

    Beräkningsmetod 1
    Vintern 2009/10 inventerades 176–189 vargar som stationära i flockar eller par i Sverige. Motsvarande siffra i Norge är 26–29. Efter beräkning blir det totalt 243–283 vargindivider i Skandinavien. När helnorska vargar dragits bort blir totalpopulation i Sverige 214–248 individer under vinterperioden, innan hänsyn tagits till kända döda vargar. Det finns 39 kända döda vargar under inventeringsperioden (inklusive vargar skjutna vid skydds- och licensjakt) samt en GPS-märkt varg i Norrbotten som vandrade ut till Finland. När dessa vargar dragits ifrån blir det beräknade totala antalet vargar i Sverige 174–208 vargindivider. I mars (utanför inventeringsperioden) registrerades ytterligare 4 döda vargar vilka inte inkluderats i beräkningen ovan.

    Beräkningsmetod 2
    Vintern 2009/10 har det hittills bekräftats 23 föryngringar i Sverige inklusive gränsrevir. Med en korrektionsfaktor som varierar mellan 9,2 och 10,7 innebär 23 föryngringar en total population på 212–246 individer, innan hänsyn tagits till kända döda vargar under inventeringsperioden. Efter att 39 kända döda vargar samt en GPS-märkt varg i Norrbotten som vandrade ut till Finland dragits ifrån blir den beräknade totala siffran 172–206 vargindivider i Sverige. Om ytterligare föryngringar registreras när fler DNA-analyser utförts ökar det totala antalet vargar i Sverige.

    Läs gärna 600 valpar födda sedan 1997/98: http://bit.ly/cdWFbL

    Viktig läsning: Våra Rovdjurs ledare

    Ta dig några minuter och läs klippet av ledaren i Våra rovdjur, utvecklingen att ge regionala viltförvaltningsdelegationer betyder att vargen och andra rovdjur nu går en allt mer osäker framtid till mötes. Nyligen drev Jägareförbundet igenom sina ideer hur björnjakten ska läggas upp i Gävleborgs län. Dessutom vill Jägareförbundet i Gävleborg döda 50 björnar i höst av en beräkna stam på drygt 500 djur.

    Här en länk till sidan: http://tinyurl.com/35ukl3z

    PS Just nu jagas varg nummer 49 till döds i norska Gudbrandsdalen. http://bit.ly/cUG3gZ