Nu är det sagt: Ingen jägare inom Jägareförbundet vill ha varg på sina jaktmarker

Äntligen får vi klart besked från Jägareförbundet. Ingen enda jägare inom förbundet som ordförande Björn Sprängare talat med vill ha varg på sina jaktmarker.
– Och det är det vi jobbar för, säger han i ett videoklipp på Jägareförbundets hemsida. Alltså på hemsidan, inte på Svensk jakts hemsida som förbundet ofta gömmer sig bakom när det ska spridas något som är extra kontroversiellt.

Nu är det tydligt och klart – ett budskap från Svenska Jägareförbundet.
Sprängare säger samtidigt att förbundet tar hänsyn till Riksdagens fattade beslut att det ska finnas varg i Sverige. Minst 270 frilevande vargar.
Men…
– Från förbundets sida säger vi att det räcker med 150 vargar. Vi kan alltså acceptera upp till 150 vargar, men då ska de vara spridda över hela landet.
vad han lovar medlemmarna är att det inte ska finnas några vargar i landet. För hur det praktiskt ska gå till att fördela 15 familjegrupper i lika många vargrevir bland landets 20 fastlandslän ger han naturligtvis ingen förklaring till. Ingen har ett svar på detta. Vargar väljer själv de områden de vill leva i och föda upp sina vargungar.
Verkligheten är att Jägareförbundet nu ansluter sig till Riksjägarna som länge sagt att det inte accepterar frilevande varg i landet. Om nu Björn Sprängare menar allvar med att förbundet arbetar för att tillmötesgå alla jägare som gett honom beskedet att de inte accepterar varg på den egna jaktmarken.
I vekan samlades jägare från norska Hedmark och Värmland vid  gränsmonumentet Morokulien i Charlottenberg för att manifestera en gemensam hantering av i första hand de vargrevir vars geografiska området korsar Riksgränsen.
Där hävdades i SVTs nyhetssändningar, rakt i ansiktet på allmänheten, att dessa gränsrevir inte förvaltas.
Vilket är en ren lögn, eller kanske det är okunnighet.
För visst ingår de i förvaltningen. I alla fall i Sverige. Så till den grad att de inför licensjakten i Värmland vintern 2015 användes medvetet felaktigt för att kunna höja licenskvoten.
Då räknades gränsreviren hela – 1,0 – till Värmland trots att alla övriga gränsrevir med grannlänen räknades som halva – 0,5.
Denna innebar att Länsstyrelsen kunde använda ett underlag för licensen som gav 2,5 fler värmländska familjegrupper som underlag för licenjakten. Antalet familjegrupper avgör hur många familjegrupper som kan jagas. Det finns en miniminivå nationellt som är fördelade på varglänen i Mellansverige.
Inför jakten i år 2016 hade Naturvårdsverket styrt upp hur gränsreviren med Norge skulle räknas. Vilket innebar att Värmland nu tvingades räkna 0,5 och därmed fick länet 2,5 familjegrupper färre ”bara över en natt”.  Detta i innebar att antalet familjegrupper i Värmland hamnade under miniminivån, och det redan innan jakten startat. Ändå togs beslut att 3,5 familjegrupper skulle skjutas.
Men som vi vet nu blev det ingen jakt på grund av att den överklagades till Förvaltningsrätten.

Annonser

Två län vill utöka tiden för jakt med 45 dagar om Förvaltningsrätten öppnar stoppade licensjakten

Länsstyrelserna i Värmland och Örebro ansöker om dispens hos Naturvårdsverket om att förlänga tiden för vinterns licensjakt på varg fram till 21 februari i alla jaktområden.
Men innan det kan bli en tidsmässig fortsättning på jakten måste Förvaltningsrätten ta beslut att sätta igång den stoppade och överklagade licensjakten.

11 november 2015 beslutade Länsstyrelserna i mellersta rovdjursförvaltningsområdet om licensjakt på varg, från 2 januari till 15 februari. I Värmland omfattades reviren Brattfors, Sandsjön och Vimyren samt Lokareviret som delas med Örebro län.
Naturvårdsverket gav klartecken till jakten, men beslutet överklagades av en rad naturorganisationer som samtidigt begärde inhibition av beslutet att licensjaga. Förvaltningsrätten i Karlstad inhiberade, stoppade, licensjakten under tiden som överklagandet prövades. Prövningen pågår ännu när detta skrivs 10 februari. och då det återstår endast fen dagar av den ursprungliga jakttiden.
Länsstyrelserna i Värmland och Örebro ansökte i måndags att jakttiden förlängs till den 21 februari i alla jaktområden och till den 31 mars i samma jaktområden om den revirmarkerande tiken har fällts innan den 21 februari.
Två familjegrupper, en i vardera Dalarna och Gävleborg, har skjutits bort sedan Kammarätten i Sundsvall undanröjde Förvaltningsrättens inhibition av jakten i de två områdena Lövsjön och Åmot-Ockelbo.
14  vargar är hittills skjutna. I Åmot-Ockelbo jagas det fortfarande på en kvarvarande årsvalp sedan länsstyrelsen utökade jakten med två vargar. Från början skulle det jagas endast på sex djur i reviret, men när dessa var fällda kunde man konstatera att det fortfarande fanns kvar två årsvalpar i området.
Den första av dessa sköts efter en två timmar lång jakt med två hundar i hasorna.
Och nu pratar vi om vargar som inte är mer än ca nio månader gamla som dessutom nyligen blivit av med både sina kullsyskon och trygga föräldrar. Och nu återstår endast en valp som skall genomgå samma behandling. Var finns djurskyddsaspekten på rovdjursjakt med löshund.
Rovdjursvalpar är inga bytesdjur och måste uppleva en jaktsituation som denna mycket stressande.
Hittills i år har redan 26 vargar dött i Skandinavien. 22 av dessa i jakt, fyra har avlivats eller hittats döda på grund av kraftiga skabbangrepp.

Skabbvarg Östmark_Red

Skabb kanske är det värsta som kan drabba en varg, särskilt under vintern när det som i Östmark i Värmland var uppåt 25 grader kallt under en period och den här vargen fanns i området. Till slut kunde den skjutas.

 

44 vargar sköts under licensjakten 2015

44 vargar sköts under licensjakten i januari i år. 24 i Värmland, 12 i Örebro och åtta i Dalarna.

Vid förra vinterns inventering, 2013/2014 konstaterades 35 föryngringar i Sverige. I höstas hade länsstyrelsernas samrådsgrupp att fördela den miniminivå på 27 föryngringar som Naturvårdsverket bestämt är en gynnsam bevarandestatus för vargpopulationen för Sverige.
Eftersom det inte finns några föryngringar utanför Mellersta rovdjursförvaltningsområdet är det detta område som tills vidare har ansvaret för att vargpopulationen hålls vid liv.

Miniminivån föryngringar fördelades enligt följande:
Dalarna 7 (2)(2)
Gävleborg 2
Värmland 11 (4)(3)
Stockholm –
Uppsala –
Örebro 5 (2)(3)
Västmanland 1
Västra Götaland 1
Fotnot tabell: Län med parentes ingick i licensjakten. Första parentesen anger hur många föryngringar/revir som skulle tömmas på varg i licensjakten – andra parentesen anger hur många föryngringar/revir som sköts bort.
I Örebro sköts hanen och en valp i ett grannrevir till ett av jaktreviren bort.
I Värmland missade man ett av de utsedda reviren på grund av att det istället jagades i ett revir som inte tidigare var känt.

Så här många är de 44 vargar, som alla sköts i licensjakten vintern 2015. Bläddra neråt, de tar aldrig slut. Obs! Texten fortsätter under sista bilden.
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död varg
Död vargUtöver dessa har ytterligare sex vargar dödats i samband med jakt i Sverige och Norge hittills i år. Och en har avlivats på grund av skabb och två har körts ihjäl i trafikolyckor.
Sammanlagt har 53 kända vargar dött i Skandinavien hittills i år vilket är lika många som under hela förra året, ett år då vi inte hade någon licensjakt.
Se fliken Döda vargar 2015.
En av de trafikdödade vargarna i vinter är en Tivedenvalp född 2013.
Han dog utanför Ulricehamn efter att först ha blivit påkörd av en bil och sedan en buss som kom alldeles efter. Det innebär att fyra av de fem valpar som föddes våren 2013 av invandrarvargarna i Tiveden har dött innan de fick chans att tillföra den skandinaviska populationen viktiga gener.
Vilket öde den femte vargen bland valparna gått till mötes är fortfarande en obesvarad fråga. Om den nu överlevde första vintern. Spårarna hade inga spår efter den vintern 2013/2014. Men den kanske dyker upp i ett DNA i framtiden.

Tre vargar skjutna – och Centern applåderar..!

Den skjutna unga varghanen i Hedby som orsakade applåder hos Centerns kommundagar i Örebro.

Den skjutna ungvargen i Hedby som orsakade applåder hos Centerns kommundagar i Örebro.


Uppdaterad
Tre vargar sköts under lördagen 2 februari. En ung varghane i Hedby i Örebro län och två ungvargar av vardera könet i Fulufjällsreviret.
När det meddelades på Centerns kommundagar som pågår i Örebro denna helg att den första vargen var skjuten applåderades det i bänkarna.
Det får Naturskyddsföreningen att se rött.
– Det är makabert, säger ordföranden Mikael Karlsson till Expressen.
– Herregud, vad är det för människor, säger han.

Dåliga spårförhållanden
På söndagen var intresse bland jaktlagen klent att jaga varg.
I Örebro län som har fyra revir och åtta vargar att jaga gick två lag ut på morgonen. Det ena avbröt redan vid lunch.
– Det är för dåliga förhållanden. Det är svårt att lokalisera vargar om man inte har snö att spåra på, säger Per Wedholm, rovdjursansvarig på länsstyrelsen i Örebro till TT.
I Värnäsreviret i Värmland var ett lag ute och lika tunt var det i Västmanland som har en varg kvar att skjuta i Hedbyreviret.
Inga vargar rapporterades skjutna under dagen. I morgon måndag väntas snö över de områden där jakt får bedrivas.
Och i Våmådalsreviret nordväst om Orsasjön är det heller ingen jakt eftersom man jaktlagen i reviret inte vill skjuta bort de två vargarna som finns i reviret. Man vet vad man har men man vet inte vad man får istället. Nuvarande par föder inga valpar och de verkar helt ointresserade av att jaga löshundar.

Påskjuten men oskadd
En varg blev under måndagens jakt påskjuten i Värnäsreviret i norra Värmland. Senare kunder Länsstyrelsens besiktningsman konstatera att skottet missade, och fortfarande får två vargar skjutas i reviret. Värnäsreviret blev ersättningsrevir för Acksjöreviret där det i sista momangen upptäcktes en genetisk viktig varg, en s k F1, från norska Kynnareviret.

Varg skjuten i Telemar
En varg sköts i Telemark i Norge i fredags 1 februari. 80 jägare deltog i jakten som ägde rum i Nome kommun.
Vargen som varit i området senaste veckan beskrivs som en helt normal ung varg 45 kilo tung.
Stortinget har bestämt att det inte ska inte finnas varg i Telemark. Nome kommun ligger ligger ganska centralt i fylket nordväst om Skien.
För en veckan sedan 28 januari påsköts en varg i Tynset i Hedmark, den fjärde och sista i licenstilldelningen för Hedmark. Vargen klassades senare som oskadd och en varg kunder återföras till licensen.

Med hanen i Junselereviret har hittills i år tio vargar dött i Skandinavien.

PS. Det är inte endast Vargens tid, i morgon måndag 4 februari är det också Vargens dag

Naturvårdsverket ger klartecken till vargjakt i februari

Uppdaterad16 vargar i åtta revir i fyra län skall skjutas i februari. I dag kom beskedet – det blir licensjakt på varg i Mellansverige.
Det är Värmland, Dalarna, Örebro och Västmanland som är berörda av jakten.
I Värmland drabbas två revir, fyra i Örebro och ett i vardera Dalarna och Västmanland.
I varje revir skall ett föräldradjur skjutas och ytterligare en ”övrig varg”.
Det här kommer att skapa stor oreda i de drabbade reviren. Av erfarenhet från de två tidigare licensjakterna och några tjuvjakter vet man att i revir som förlorar ett föräldradjur skapas stor oordning bland valparna. Om tiken skjuts så lämnar ofta hanen reviret för att söka sig en ny tik. Valparna bryr han sig inte om. Det tvingar dessa att söka sig lättfångat byte, t ex rådjur som under vintern söker föda i byar och nära samhällen vilket får till följd att vi får en massa ”oskygga” vargar i reviret.
Flera av valparna riskerar också att svälta ihjäl. De är bara tio månader när jakten genomförs i februari och har ännu inte lärt sig att själva jaga några större bytesdjur. Älgar är det bara föräldradjuren som kan ta vid den här tiden på året.
EU får nu chansen att ta den svenska vargpolitiken till EU-domstolen för att få lite rätsida på behandlingen av dessa djur. EU hotade tidigare i vinter med domstolen om Sverige drev frågan till jakt. Eskil Erlandssons och Lena Eks fortsatta dagar i en svensk regering är räknade.

EUs miljökommissionär stoppar vinterns utlovade vargjakt

Janez Potocnik stoppar Lena Eks planerade urvalsjakt i vinter.

Janez Potocnik stoppar Lena Eks planerade urvalsjakt i vinter.

Lena Ek har beställt en analys av brevet.

Lena Ek har beställt en analys av brevet.


– En ny jakt skulle inte vara i linje med Sveriges skyldigheter enligt EU:s art- och habitatdirektiv.
Det skriver EU:s miljökommissionär Janez Potocnik i ett brev till miljöminister Lena Ek (C).
Han är stark kritisk mot den svenska skötselplanen för vargstammen.
Han uppmanar därför regeringen att upprätthålla det nuvarande jaktförbudet.

Därmed är det inget som pekar emot att det blir en vargjakt, en s k urvalsjakt, i januari som Lena Ek har räknat med när hon gullat med jägarna i Jägareförbundet.
Lena Eks skötselplan har stora brister, och enligt Potocnik har hon inte lyckats förklara hur vargstammen ska nå gynnsam bevarandestatus.
Lena Ek är upprörd över Potocniks brev.
– Jag är oerhört arg. Vi har försökt att hitta en balans mellan bevarandeintresset och den frustration som människor i vargområdena känner, men kommissionen tänker enbart på bevarandeintresset, säger Ek till TT.
Men frågan är om hon inte förts bakom ljuset av jägarlobbyn när hon pratar om frustration över vargarna hos människor i vargområden. En nyligen gjord undersökning visar på en klar majoritet även i vargområden att Sveriges invånare är mot jakt på varg. Ett snitt av befolkningen på nära 60 procent säger nej till vargjakt.
I ett sista desperat försök att rädda sig själv och utfästelserna till jägarna har Lena Ek gett Naturvårdsverket i uppdrag att analysera brevet för att se hur man ska kunna gå vidare. Hon hoppas fortfarande få till en jakt i vinter.
Men på Naturvårdsverket har man analyserat färdigt vad beträffar Lena Eks försök att bedriva en trovärdig vargpolitik.
– Vi ska gå igenom brevet från EU-kommissionen men vi ser i nuläget att det inte är troligt att vi kan fatta beslut om jakt. En konfrontation med EU gynnar inte målsättningen, säger Maria Ågren, generaldirektör på Naturvårdsverket.
Hon ser faran i att driva frågan för långt, och för långt betyder att Sverige hamnar inför EU-dosmtolen.
─ Det gynnar inte Sveriges möjligheter att självständigt få förvalta den svenska vargstammen om det blir en domstolsprocess. Under den tid som domstolsprocessen pågår blir vårt handlingsutrymme ännu mindre. Och en sådan process kan pågå under flera år, säger Maria Ågren.

Här följer några kommentarer till TT med anledning av dagens spektakulära ingripande från EU:
Ann Dahlerus, generalsekreterare i Svenska rovdjursföreningen säger att Lena Ek och Centerpartiet är ute efter att fiska röster bland ”de människor som är mest vargnegativa i landet”.
– Egentligen är det ganska sorgligt att kommissionen ska behöva gå in och rätta upp den här politiken i Sverige och att svenska politiker inte kan åstadkomma en vargpolitik som är långsiktigt hållbar och förnuftig, säger Ann Dahlerus.

Torbjörn Lövbom, ordförande i Jägareförbundets rovdjursråd, håller med Lena Ek i hennes kritik mot EU-kommissionen. Han vill se en riktad jakt mot de vargar ”som inte tillför stammen en förbättrad genetik”. Han tycker också att beslut måste fattas nära dem som berörs mest.
– Jag tycker att det är förvånansvärt att nu kommissionen och bevarandesidan – som skrivit till kommissionen i frågan – inte tar möjligheten att förbättra genetiken i vargstammen. Man väljer en väg där man både ökar polariseringen i vargdebatten och försämrar möjligheterna för vargstammens långsiktiga överlevnad, säger han.

Lena Ek kommenterar sin brevvän Janez Potocniks brev
– Jag har mottagit ett brev från EU-kommissionen som menar att en urvalsjakt bryter mot EU:s regelverk. Naturvårdsverket kommer att analysera brevet och bedöma vilka konsekvenser det får för deras beslut om jakt på varg under 2013 och regeringen avser bereda ett svar på kommissionens brev. Jag har för avsikt att även be Naturvårdsverket att ytterligare noga diskutera förutsättningarna och utformning av en eventuell genetiskt förstärkande urvalsjakt med EU-kommissionen, säger Lena Ek.

– Regeringen tror på en strikt kontrollerad jakt som en del i vår vargförvaltning för att bidra till att stärka genetiken för stammen. Vi bedömer det också som att vi genom kontrollerad beskattning av stammen kan öka acceptansen för andra åtgärder, såsom att underlätta naturlig invandring och genomföra utsättningar av genetiskt starka valpar, säger Lena Ek.

– Regeringen har hela tiden sedan ärendet inleddes hållit kommissionen fortlöpande underrättad om utvecklingen av den svenska vargförvaltningen, som visar på såväl god tillväxt som en stadigt minskande inavelsgrad, samtidigt som den illegala jakten på varg kraftigt avtagit. Vi har levererat allt det som kommissionen efterfrågat sedan vårt överträdelseärende inleddes, det vill säga förvaltningsplan och vetenskapligt underlag för bedömningar av stammens sårbarhet och bevarandestatus. Därtill har regeringen idag fattat beslut om att förlänga Naturvårdsverkets arbete med genetiska förstärkningar, bland annat utsättningar av vargvalpar i det vilda, under 2013, säger Lena Ek.

Tre miljöorganisationer skriver till EU för att stoppa Lena Eks planerade vargjakt i vinter

Svenska Rovdjursföreningen, Naturskyddsföreningen och WWF uppmärksammar nu EUs miljökommissionär Janez Potočnik på att miljöminister Lena Ek har lagt ett tak för vargpopulation på 180 individer och att en licensjakt på varg ska äga rum kommande vinter. Brevet är en inlaga i det pågående ärendet som kommissionen driver om den svenska vargjakten.

Förra året backade regeringen från licensjakten på varg och det dåvarande taket på 210 vargar. Nu vill regeringen, insvept i ny retorik, återigen licensjaga varg och sänker det tidigare taket. Vi uppmanar nu kommissionen att kräva att beskeden återtas, säger de tre organisationerna.

Våren 2010 anmälde Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden WWF, Svenska Rovdjursföreningen och Djurskyddet Sverige den svenska vargjakten till EU-kommissionen för att vargjakten bröt mot de gemensamma reglerna kring hur hotade djurarter ska skyddas inom unionen.

Anmälan ledde bland annat till att EU-kommissonen framförde skarp kritik mot Sverige för jakten och krävde en förklaring av regeringen. I slutändan är det EU-domstolen som avgör om Sverige gjort sig skyldig till fördragsbrott genom överträdelser av det så kallade art- och habitatdirektivet.

Tidigare har Finland fällts för brott mot de gemensamma reglerna i samband med vargjakt under liknande omständigheter.

Brevet till EU

Janez Potočnik
European Commissioner for the Environment
European Commission
1049 Brussels
Belgium
Stockholm, 24 October 2012

Dear Commissioner Potočnik,
We are writing to you in the matter of an alarming development of the Swedish wolf policy. The Swedish Government is preparing a new licence hunt, eventually aiming to decimate the Swedish wolf population with about 40 per cent, from about 300 to 180. We have reasons to believe that the first decimating hunt will take place as early as this winter.
Thanks entirely to your involvement, Mr Commissioner, the Swedish government in August 2011 abolished the damaging licence hunt and abandoned the national ceiling of 210 wolves in Sweden. This allowed the wolf population to increase to today’s number between 260 and 330 wolves in Scandinavia, according to the last census. Our hope was that the Swedish government thereby was convinced about the necessity to comply with Union law.
This hope was turned to ashes last Friday. On the 19th of October, Swedish Environment Minister Lena Ek announced the Swedish Government’s intention to keep the nation’s wolf population restricted to maximum 180 individuals, only. The statement has been reiterated by the Minister in national radio and several newspapers. The Minister has also discussed the need for a licence hunt the coming winter.
Furthermore, the Swedish Environment Protection Agency (SEPA) has started to prepare for a decimation of the wolf population by assigning consultants to investigate the design of a new licence hunt. One of the tasks assigned is to analyse if the licence hunt can be construct-ed to achieve a lower population under a period when allegedly measures are carried through to strengthen the population’s genetic status, which is strongly questionable from a scientific point of view and not practically plausible at all (see below).
Most likely, the Swedish Government will now try to convince you that it now has a solution making it possible to keep the wolf population on an artificially low level without jeopardiz-ing the species’ future. It will probably claim that a new management plan will safeguard the road to a favourable conservation status.
We strongly object to the Swedish Government’s claims and actions, and want to draw your attention to the fact that all circumstances that you rightly pointed out in your letter to the former Swedish Minister of Environment in December 2010 still prevail.
• A national ceiling of 180 wolves can never be in conformity with the Habitat Di-rective’s rules on favourable conservation status. A decimation of about 40 per cent of the population censused last winter will threaten the fragile population. Even in a hypo-thetical future with a wolf population in genetically perfect condition, such a limitation would seriously endanger the population, in particular in a long-term perspective, due to higher vulnerability to diseases, poaching, traffic accidents, nativity variation and other random events.
• The statement on 180 wolves is not founded on sound scientific ground and was recent-ly expressly considered as unreasonable by the SEPA in the light of actual difficulties to realize the effective immigration needed. SEPA specifically stated this in its recent ad-dition to the wolf management plan released 19th October.
• The Swedish Environmental Protection Agency itself proposed a minimum of 380 wolves in Sweden, just a few hours before being contradicted by the Environment Minister. SEPA’s proposal is based on two absolute prerequisites: First, that 20 genetically unrelated wolves will be incorporated into the population as of 2014 (decided by Swe-dish Parliament). Secondly, that thereafter at least 3.5 genetically unrelated wolves mi-grate into the population per every five-year cycle.
• This should be seen in relation to the fact that in the previous three years, since the attempts to achieve genetic reinforcement were required by the Swedish parliament, not one single wolf has been added to the population. The Swedish government still hasn’t been able to reinforce the Scandinavian wolf population with new wolves from abroad to improve the poor genetic status.
• The present rate of effective immigration is 5 wolves in total since 1983. This corre-sponds to a rate of 5 wolves in 29 years. The target set by SEPA must therefore be con-sidered highly implausible.
• Furthermore, both SEPA’s and Ms Ek’s proposals are in strong contrast to the findings of an International Panel of experts on conservation biology employed by the latest Swe-dish Large Carnivore Inquiry, as well as to the recommendations of leading national scientists on population genetics. According to these scientists, an isolated population, to be long-term viable, must be in the order of several thousand animals, and preferably be shared between several countries. In a science-based scenario, providing other coun-tries (Norway, Finland, Russian Karelia) take their fair area-based share, a figure of 700 wolves was presented for Sweden by the international expert panel referred to above. We will provide a more in depth analysis of these figures, as well as further suggestions for favourable conservation status for Swedish wolves, on November 6th when we meet with the Commission at DG XI.
• No wolf cubs from zoological parks have yet been transferred to wild wolf packs. Ac-cording to representatives of the Swedish Association of Zoological Parks, Swedish parks today keep two breeding pairs that can produce offspring suitable for release into the wild. If present problems can be solved, it is estimated that genetic reinforcement with wolves from zoological parks – at the best – can be realized by 2016, assuming everything works perfectly according to plans. This will not, however, result in more than a rather insignificant reinforcement.
• The conservation status of the Swedish wolves is still unfavourable. The inbreeding co-efficient is still too high, the population number too low and the population is still iso-lated and severely restricted to exist in only a part of the natural population range (the latter a problem that neither the minister not the SEPA has dealt with at all).
• The ban on wolves in most of the northern half of the country has not been abolished, which means that most wolves appearing in this area are shot, and any attempts to form pairs and reproduce are effectively stopped.
• The decisions about a national ceiling of 180 wolves and a renewed license hunt on wolves have not been part of the discussions in the numerous consultations held by the government. Despite our participation in the new Swedish Wolf Committee and a num-ber of stakeholder meetings organised by the Swedish authorities, no information what so ever about a new set ceiling of 180 wolves had reached us before the Friday’s state-ment. On the contrary, the Wolf Committee had a meeting on the 17th of October, when no information at all was given by the government.
• No acceptance for reinforcements of the wolf population among the hunter organiza-tions has been achieved. On the contrary, the hunter organizations have abandoned the agreement with the Swedish Government. One of them has recently even suggested zero tolerance for wolves in nature.
• Any form of wolf hunting (other than protective hunting with reference to Article 16 1.b) must be seen in light of factual circumstances and in relation to that there is no ef-fective and confirmed solution to the genetic isolation problem in place. The idea pro-posed by Ms Ek to employ a form of hunting with the purpose of cleansing of wolves with high inbreeding coefficients must be considered a high risk experiment, detri-mental to the wolf population, in particular in absence of a proven strategy to connect the Swedish wolves with the Finnish wolves on a long term basis.
We urge you, Mr Commissioner, to require the Swedish Government to publicly commit it-self to refrain from a new licence hunt on wolves and turn away from the recent declaration of a national limit of 180 wolves. An appropriate occasion for this could be the EU Envi-ronment Council meeting on Thursday, 25th of October.

Yours sincerely,
Peter Westman
WWF Sweden
Mikael Karlsson
Swedish Society for Nature Conservation
Roger Olsson
Swedish Carnivore Association