Varg skall inte vara ett jaktbart vilt – Jägareförbundet fråntas viltvårdsansvar

Charlotte Swanstein blev ursinnig på vargjakten i vintras och har sedan dess jobbat på att kartlägga bristerna i dagens viltvård. Arbetet resulterade i dekretert Lex Jakt som i princip går ut på att vargen inte längre skall vara ett jaktbart vilt, men också inskränkningar i Jägareförbundets inflytande på jakten över huvud taget. Dekretet har hon skickat till ansvariga politiker som hon menar har för dålig kunskap i viltfrågor för att kunna ta avgörande beslut i dessa frågor.
Charlotte Swanstein är hundpsykolog, författare, lärare från Helsingborg

Här är hennes Lex Jakt.

• Varg skall inte vara jaktbart vilt. Varg bör ses som den mångfalds
katalysator, den är. Den genetiska variationen måste ökas och det sker
lämpligast via flertalet invandrande vargar. Denna invandring kan
skyddas med hjälp från vår ursprungsbefolkning, Samerna. Skyddsjakt
på varg bör övervägas extra nogsamt och bör endast ske när alla andra
metoder för att skrämma iväg djuret/djuren inte lyckats.

• Kriminalisering av försök till och förberedelser av jaktbrott bör ske
ytterst skyndsamt. Landsbygdsbefolkningens oro för att våga anmäla
jaktbrott och eller förberedelse till det, måste tas på allvar och dessa
vittnen skall skyddas, märkbart.

• Jägarförbundens partnerskap med staten för viltvården dras in.
Naturvårdsverkets personal utökas, så att lokal förankring och lokal
kännedom upprätthålls av viltvårdare inom Naturvårdverkets tjänst.
Viltvårdsfonden styrs om för att täcka denna utökning av personal och
deras tjänsteutövning för viltvården.

• Jaktvapenlicenslagen ses över, så att uppskjutning måste ske vart tredje
år, för att säkerställa skyttekunskapen och för att upprätthåll kontakt
med innehavare av vapen.

• Jakt med fällfångst av lo förbjuds.

• Lagen kring fällfångst bör snarast ses över och bör bland annat
innehålla bättre kontroll av att vittjning sker i tid och korrekt av
fällorna. Att fällorna inte utgör någon risk för djur och fåglar under icke
jakttid ska säkerställas. Kontrollen av funktionsdugligheten av fällor
förstärks.

• Jakthundens rättigheter skrivs in som lag och efterlevnaden
kontrolleras. En kontrollmöjlighet är via vapenlicensinnehavets
varande. En annan via jaktledaren och en tredje via speciell
hundkontrollant, inom djurskyddet.

Bakgrund till Lex Jakt – ett dekret till Sveriges riksdag och regering

Vargen berör svenska hjärtan
Det trodde väl ”ingen”, att vargjakt 2010 skulle ta sig sådana proportioner i
uppmärksamhet och att det i dess kölvatten bara fortsätter med protesterna.
Forskare, landsbygdsbefolkning och svensken i allmänhet upprörs av denna
jakt. Troligen för att vargen står närmre folks hjärta än vad mången trott.
Kanske för att vargen mer än något annat djur representerar mångfalden,
individualiteten, flocksamverkan och naturens innersta kärna, viljan att leva.
Men kanske främst för att vargjakten inte var befogad och för att den sköttes
med sämsta möjliga medel. Vem som helst som innehade jaktvapenlicens
kunde få chansen att skjuta varg och få behålla dess skinn. Det innebar som vi
alla vet, att både hög skadeskjutning blev resultatet och att illviljan fick råda,
då man ringade in alfapar och dödade båda djuren, trots att de hade
ungvalpar. Alla de fyra argument som framfördes som skäl till licensjakten på
varg, blottlades ett efter ett som inkorrekt.

Myndighetsansvar för de anställda
Personer som är anställda i statens tjänst på Naturvårdsverket, för att
kontrollera faunan, hotas av personer som inte tycker lika i rovdjursfrågan.
Det sker brott såsom rejäla hot och trakasserier av olika slag mot dessa
statsanställda för att de utför sitt arbete. Det syns ytterst märkligt. Inte kan
det vara annat än en blunder att Naturvårdsverket inte har korrigerat
säkerhets- och arbetsmiljöproblemen för sina anställda.
Respekt mot landsbygdens befolkning genom fungerande lagar mot illegal jakt
En anständighet mot landsbygdens befolkning vore att införa den
kriminaliserig av jaktbrott och anstiftan mot jaktbrott, som legat på regerings
bord under en alltför lång tid, närmre bestämt tio år och vilken senast
ignorerades att ingå i rovdjurspropositionens beredning under hösten 2009.
Förslag på åtgärd från WWF: s:  Försök och förberedelse till grovt jaktbrott
kriminaliseras. I jaktlagen (1987:259) införs en ny paragraf 44 a som
kriminaliserar försök och förberedelse till grovt jaktbrott genom en
hänvisning till brottsbalkens 23 kap.

Med inrättande av denna lag kan lagvårdande myndighet få verktyg till att
beivra och att fälla personer för denna typ av brott. En del av brottsligheten
har kommit upp i ljuset tacka vare dokumentären ”Vargkriget”, som sändes 2
maj 2010 i SVT 2. Dessutom kan landsbygdens befolkning äntligen få känna
sig trygga fullt ut, bli respekterade och därmed våga anmäla även jaktbrott.
Om detta inte åtgärdas snarast förefaller det som om riksdag och regering i
princip står bakom männen som bedriver illegal jakt.

Den som ser jaktbrott ska anmäla
Jaktbrott kan även beivras via inrättade av ny lag som tilläggs lagrummet om
rätten till jaktvapenlicens; kollektivt ansvar sätts i samband med
vapenlicensinnehavaren genom att beivra och att anmäla vetskap om jaktbrott
och själv avstå från sådan handling – det ger rätt till jaktvapenlicens efter
godkänd uppskjutning och sedvanlig kontroll i brottsregistret. Vi har
motsvarande lagar inom den sociala sektorn för att beivra misstänkt
barnmisshandel så juridiskt är detta inte något nytt. Dessutom bör
uppskjutning ske vart tredje år – som försäkring om god skyttekunskap.
Frivilligorganisationer ska inte agera som tillsynsmyndighet i rättstaten
Svenska Jägarförbundets roll som uppdragstagare åt staten för jakten och
viltvården har visats sig precis så oduglig som många svenskar så väl uttryckt
under bland annat denna långa vår – 2010, vilken startade med vargjakten.

Det ska inte glömmas att licensjakten på varg har tillkommit på grund av
jägarförbundets ”sakkunskap” om behovet och enorma möjligheter för
lobbying för just medel som de får av staten som viltvårdare.
Med osvikliga tilltro till Jägarförbundets kunskap och dess välvilja om vår
natur och fauna har statens inrättat ”partnerskap” med dem i frågan att
förvalta vårt vilt – av bara gammal hävd från 1930-talet utan att ha utvärderat
denna verksamhet ordentligt. Av hävd jagar herremän, och i dagens samhälle
kanske herremännen också är riksdagsmän, därav ”enkelheten” att
utlysa/behålla Jägarförbundet som förvaltare. Oavsett sanningshalten i
påståendet blir felaktigheten av denna tilltro allt tydligare. Allt fler aktörer
visar upp den totala bristen på kontroll som Jägarförbundet har för
viltvården. Man är politiskt inte ens överens om begreppets innehåll – var
finns ”vården” i viltvård?

Jägarförbundet saknar inre organisatorisk kontroll
Svenska Jägarförbundet har gått med på inplantering av några få vargar
under en begränsad tid mot att jakt på varg blir årlig – dock är det inte så att
ledningen i Jägarförbundet lyckats få med hela organisationen. Både Dalarnas
och Värmlands distrikt säger nej till inplantering av varg, de säger även nej till
varg totalt. Mörner och hans närmsta kolleger i förbundsstyrelsen säger ja till
statens beslut, men förbundet säger: Nja? En av alla sprickor som klart visar
att Jägarförbundet inte ens har den interna makt de vill påskina sig inneha,
för att förvalta Sveriges vilt.
Hade jägarförbunden varit så välvilliga och kompetenta för vår fauna, som det
ständigt proklameras, både genom att staten årligen ger dem gigantiska
summor av skattemedel (49 miljoner kronor 2009), för viltvården, hade vi
sluppit den mediala uppmärksamheten kring tjuvjägare och andra
tillkortakommanden från vargjägare. Det gäller förbundets eget uttalande
kring kompetens och omsorg om viltet, men tydligen ändå utan förmågan att
”hålla rent framför egen dörr”. Då hade vi sluppit se ”Vargkriget” på SVT.
Istället för att ta itu med problemen har Jägarförbundet försökt ducka – illegal
jakt på varg i vårt land av en militant grupp och jägarförbundet blundar?
Sanningen mer än naggas i kanten. Jägarförbundet vill jaga, de vill vara
största och helst det enda jaktförbundet i landet och man vill inte bli
ifrågasatt, jakten är helig – alltså ett egenintresse som ska vårda vår mångfald
och åsidosätta djurskyddslagarna?
Ingen viltvård, men utrotning
Jägarnas riskförbund har uttryckligen sagt att de inte vill acceptera varg i vårt
land. De personer som figurerade i ”Vargkriget” och som var medlemmar i en
jakt organisation var det just hos riksjägarna. ”Vargkriget” handlade om
illegal jakt på varg – till syfte att utrota djuret, med alla till buds stående
medel. Och de drar sig inte för rejäla hot mot folk som försöker stoppa dem,
det var dessutom avslutningsorden i dokumentären ”Vargkriget”.
En liten oorganiserad klick av jaktlicenshavare ska bestämma?
Sveriges befolkningsstal var i mars 2010 9 345 135 personer, 2 % av dessa är
jägarförbundsanslutna jägare. 484 005 innehar jaktvapenlicens, alltså 5,2 %
av befolkningsmängden. Långt många fler än dessa procenttal av befolkningen
är naturkännare, naturbesökare, naturarbetande, naturboende. Så att dessa 2
– 5,2 % av befolkningen ska ha 100 % rätt till beslut kring svensk viltvård är
inte bara odemokratiskt utan även lagvidrigt. Av de som är innehavare av
jaktvapenlicens i Sverige är det endast 38 % som är medlemmar i någon
jaktförening.

Jaktvapenlicens innehas totalt av 5,2 % av svenska befolkningen, varav en stor
del endast är jägare för någon vecka per år. Kanske en korrekt siffra är att
drygt 1 % av Sveriges befolkning som innehar jaktvapenlicens jagar mer eller
mindre ”kontinuerligt” under året i olika typer av jakt.
Ingen kontroll av jaktvapenlicens idag

En märklighet i samband med jaktvapenlicens är den att när man väl fått
licensen så är den livslång. I princip försvinner den aldrig. Grövre brott och
rattfylleri upphäver rätten till vapenlicens tills det att brottet är sonat – sedan
återgår vapenlicensen utan uppskjutning eller annan kontroll. Det finns heller
ingen fast åldersgräns för jaktvapenlicens utan barn kan med vuxna få skjuta
också utan egen licens. Idag finns det gott om bevis på jaktbloggar på internet
av hur lågstadiebarn skjuter skogens djur både med jaktvapen och handvapen
i sina föräldrars närvaro. Det har också hänt en del olyckor då barn blivit
skjutna eller skjutit någon av misstag.

Dags att göra en revision av jakt- och fiskekontrollen
Det finns ett stort behov av att titta närmre på landsbygden, naturen, jakten
och fisket. Ingen genomlysande, sammanhängande och miljömässig kontroll
av jakt och fiskerätten har gjorts, på årtionde. I en demokrati är naturen med
dess fauna medborgarnas, främst. Uttalad politik kring mångfald i naturen
och undertecknande av EU: s Art- och habitatdirektiv, som är en del av EU:s
grundfördrag och därmed lag även i Sverige. Det gör det omöjligt att
nonchalera årets uppmärksammade vargjakt och därmed jakten som sådan i
vårt land.

Det är inte bara önskvärt utan ett krav att Sverige fortsätter att ha
grundmurad inställning till en god djurskyddslag och ett brett perspektiv
inställt på mångfald, i naturen. Det som helt saknas är kontroll av att detta
efterlevs, vilket är en skandal och helt förbluffande av en nation som vår – vi
som ständigt skanderar rätt och riktigt, världen runt kring mångfald och
fauna.

Är fällor modern jakt?
Svenska Jägarförbundets ordförande T. Mörners liksom Mikael Karlsson
ordförande SNF och informationspolis för Dalarna Stefan Dangardt talde om
dokumentären ”Vargkriget” i SVT: s ”Go morron Sverige” den 3 maj. Under
detta samtal säger bland annat Torsten Mörner: ”Vi har tusentals av
Värmlands tunnelfälla ute i skogarna”. Det får mig att undra över fällor, är det
jakt? Sköts denna jakt korrekt mot djuret? Det finns otaliga vittnen kring
jaktbrott vad gäller fälljakt, såväl på fågel som på däggdjur. Detta är
ytterligare brott som begås i viltvårdens namn, brott som måste börja ses över
och hanteras samtidigt som det krävs en ny definition i lagen av jakt.
Onödigt många typer av fällor är det som godkänts av Naturvårdsverket.
Nitton (19) olika för mus, trettiofem (35) olika för grävling, tjugosex (26)
olika för räv, fem (5) olika för lo, femton (15) olika för skata och kråka, fyra
(4) för duvhök – men är inte den fridlyst? Vem kontrollerar att dessa fällor
endast är brukbara under jakttid? Vem ser till att jakten med fälla sköts enligt
restriktionerna för vittjande av dem? Svaret är enkelt – i princip ingen, här
litar man på att jägaren sköter sig. Tyvärr ingen god idé då fallet inte är så.
När offret är ett djur som inte kan försvara sig mot jägaren eller staten då
krävs i alla fall en tillsyn värt namnet av myndigheterna.

Den uråldriga rätten är en myt
Jakt i sig en ”uråldrig rätt” har hörts på senaste tiden som argument och
därmed ett godtyckligt ställningstagande till rätten att välja vilket djur som
skall få leva, för att denna rätt skall införlivas för befolkningen med
jaktvapenlicens. Varför hänvisa till något som inte finns skäl att längre kunna
hävda? Då var det för att folk skulle få mat på bordet och freda sig i ”laglöst”
land, nu är inte behovet där mer än för nöjes skull. Vidare jagas det ju inte
idag som förr i tiden, utan idag har jägare ultramoderna vapen, lasersikt,
signalspaning och GPS. Inte mycket av gammal tradition när det gäller
vapnen.

Skydd av tamdjur är inte samma sak som dödsdom för rovdjur
Skydd för tamdjur på bete, alltså en paragraf i djurskyddslagen – den innebär
inte att rovdjur skall skadeskjutas, förföljas, matas med åtel av något slag och
eller skjutas annat än för skyddsjakt och då skall föräldrar med valpar/ungar
vara skyddade.
Skydd av tamdjur betyder just att tamdjur ska skyddas, vilket kan ske på flera
sätt utan att det innebär dödande av rovvilt.
I redovisningen ”Faktaunderlag till Viltförvaltningsdelegationen i Gävleborgs
län” som tagits fram av Anders Ekholm, representant för denna, åskådliggörs
resultat av relativt aktiva åtgärder för tamdjursskydd mot rovvilt i länet,
vilket visar att trots förekomst av samtliga ”de fem stora”, har
rovdjursangrepp minskat och är låga i länet. Och att fler effektiva åtgärder
finns att införa för skydd av tamdjur. Ett län med mycket rovdjur och en ökad
fårnäring visar att rovdjursangreppen är mycket få, en glädjande nyhet som
talar för att de skyddsåtgärder som finns för tamdjur mot rovdjur fungerar
nära nog till hundra procent, då de används.

Stopp på civila amatörer i viltvårdsdelegationerna genast
Trots dessa ”positiva” siffror är risken stor att varje viltvårdsdelegation
kommer att medge större jaktuttag på rovdjur och då främst på varg än vad
som är behov av för skydd av tamboskap och för naturens välmående, då
parterna i viltvårdsdelegationen till huvudsak består av fler civila människor
med intresse för jakt än av människor med intresse för och kunskap om
samverkan i naturen för att uppnå balanserad mångfald, av densamma.
Därav förkastas de felaktiga nyinrättade viltvårdsdelegationer i länen.
Naturvårdsverket är den myndighet som lämpligast ser till naturens balans
och skall därmed vara den som råder över jakttryck och skyddsjakt, även i
fortsättningen. Personalstyrkan bör utökas rejält, så att lokala förankringar
och större lokalkännedom upprätthålls, hit bör också viltvårds pengar styras.
Dessutom måste personalens jävförhållanden prövas i vanlig ordning, så
kopplingarna till jakt utreds ordentligt innan någon utöver tillsyn på jakt och
viltvård.
Jägarförbunden får bedriva den verksamhet de gör som en ideell organisation
för sitt intresse men utan styrmedel för viltvården i sig.

Jakthundarnas situation måste säkerställas
I detta dekret finns också all anledning att titta närmre på jakthundens
situation, dess liv och hundhållningen som sådan. Jakthunden är i allra högsta
grad påverkad av jakten som sker i vårt land, genom sin insatts i den samma.
Det borde kräva en stark kontroll av förmågan till korrekt hundinnehav och
brukandet av hunden i skog och mark. Inom jakten är vården av arsenal och
persedlar mycket viktig del för att jakten skall kunna bedrivas på bästa sätt,
varför gäller inte detta hunden?
Har sällan hört så lite om en så känd skandal, som vildsvinshundarnas öde.
Det handlar om fel raser, fel injagning, för lite kännedom om ”grisens”
förmåga och ofta dåligt skytte. Jakthund på ”gris” lappas inte så sällan ihop av
veterinärer mer än en gång i veckan och sedan? Släpps hunden iväg igen? Har
inte veterinärerna en skyldighet att värna hundens liv och hälsa? Alltför
många runt vildsvinsjakten känner till dålig och felaktig hundhållning och
felaktig jakt med hund, ändå bara fortgår det. Hur är det med
jägarförbundens omsorg om viltet här och om jaktkamraten hunden?

Jakthundens rätt kan kontrolleras genom vissa insikter

a) Genom utbildning av jakthund med doftdiskriminering, vilket kort innebär
att man lär hunden att använda sitt främsta sinne – doftsinnet, för sökande av
vilt och eller undvikande av fel viltslag. På detta sätt undviks vargmöten för
jakthund i stor utsträckning och icke jaktbart viltslag undviks också på detta
sätt. Jakten blir kortare, lugnare och mer ren.

b) Utbildning av hundägaren kring hundens fostran genom etologiska och
moderna träningsmetoder – som det är idag är de flesta jakthundar inte
tränade i samverkan via etologiska metoder. Etologi är läran om djurs
beteende. Etologiska metoder innebär att människan lär sig förstå hundens
språk och dess sätt att lära, och arbetar efter detta sätt med inlärning.
Inlärning via etologiska metoder innebär i stort också att inlärningen sker
med positiva belöningar för rätt och ignorans för fel. Redan som valp bör
hunden tränas för samverkan med denna metod. För att få hunden/eleven att
förstå vad som väntas av den och för att lära sig knyta an till flockvillkoren är
det viktigt att flocksituationen, både under direkt träning så väl som till
vardags, är av auktoritativt förhållningssätt mot hunden och att sådan
stämningen råder i flocken.

c) Hundar är flockdjur vilket innebär att de är intresserad av att samverka
med flocken dagligen och oftast stundligen, detta innebär att hundgård endast
bör vara en tillfällig lösning för hunden, precis som djurskyddslagen
tillskriver, vilket jag vill påstå inte är fallet. Jakthundar sitter alltför lång tid i
hundgård och de har alltför lite gemenskap med sin flock rent vardagligt,
vilket klart försämrar relationen till ägaren, samarbetet vid jakten och för att
inte tala om hundens liv. En jakthund skall dessutom fysiskt tränas upp inför
jaktpassen och varvas ned efter att jaktsäsongen är avslutad, enligt adekvat
fysiologiska träningsmetoder. Det är inte att springa vid bilen eller cyklas med
en vecka till fjorton dagar innan jakten sätter igång.

d) Förutom detta skall hunden hållas väl genom god kondition, årliga
vaccinationer, allmän omvårdnad så som kloklippning, pälsskötsel, tandvård
och få god kvalité på sitt foder. Rent generellt kan sägas att alltför många
jakthundar inte sköts om på det sätt en ”jaktkamrat” bör skötas och som
stipuleras i djurskyddslagen.

Vargen är en värdefull toppredator
Sist men inte minst är kanske det märkligast att man i princip, aldrig hör i
vargdebatten och från beslutsfattare den roll som varg utgör som toppredator.
Den ”insatsen” är i högsta grad en stor del att ta hänsyn till, varg bygger
faktisk upp och håller vår natur ”frisk”. Särskilt märkligt och dessutom direkt
pinsamt är det att man är så tyst om vargens roll i naturen i år, då vi firar EU:s
år för biologisk mångfald, något som Sverige initierade under sitt förra
ordförandeskap.
Om man talar mångfald kan man inte samtidigt tala om vargjakt, i synnerhet
inte på det lilla antal vargar vi ha i vårt land och på den begränsade ytan, de
”tillåts” vara på. Mångfaldsstörningen hänger dels samman med mycket hög
del av klövvilt då främst älg, i paritet till rovvilt/varg. Dels med andra
störningar i naturen så som skogsbruk, kemikalier och utarmning av andra
arter.
Mångfald innebär ett slags symbiotiskt förhållande insekter, groddjur, växter,
pollinatörer, fåglar, däggdjur emellan. Vargen är det ända rovdjuret i vårt
land som året runt lämnar så pass mycket as efter sina måltider att det direkt
påverkar övriga djurarters möjlighet att överleva, i synnerhet vintertid. Detta
borde göra att vi värnade vargen mångt mycket starkare än vad denna vår har
påvisat.
Det påstås dessutom att fjällrävens överlevnad i vårt land direkt hänger
samman med vargförekomsten; varg spridd i större delar av landet, då alltså
även mot fjällrävens område, ger större trolighet för föda i form av as för
fjällräven. Och populationen kan få föryngringar och växa – nu är den nära
nog utrotad, i vårt land.
En frisk och varaktig vargstam i hela landet, inklusive delar av
renbetesområdet är en självklarhet. Liksom det är en självklarhet att samerna
skall ha korrekt betalt för rovdjursriven/dödad ren. Samer, naturfolk eller
ursprungsbefolkningar är de som verkligen värnade/värnar naturen – det är
det ”civiliserade” samhället som stör ”gamla vanor” och som även gör livet
svårt för dem. Dessutom kan man tycka att samerna borde ha något mer
ursprungligt sätt att ta hand om sina renar, genom mer form av vall/närvaro
åtminstone tidvis. Det är ju trots allt genom att staten och kyrkan har
förtryckt samer som deras geografiska och andra möjligheter att leva i
enlighet med traditioner har försvårats.
Med acceptans och uttalande från samerna om mångfald, kan varg lättare
vandra in i vårt land från öst och på så vis minska på inaveln i vår vargstam.
Naturlig invandring är alltid att föredra, dels eftersom det troligen är det
starkaste djuret som klarar denna ”resa”, dels för att varg inte går att
”bosätta” på speciell plats, det är ett vandrande flockdjur som söker optimal
möjlighet till att nå partner och för dem att fina eget revir.
Slutligen låt oss inte glömma att våra kära hundar härstammar från vargen.
Vi ska respektera och lära oss mer av detta värdefulla djur och inte utrota det
i vårt land.
Charlotte Swanstein
Hundpsykolog, författare, lärare
Helsingborg

Charlottes hemsida http://www.fidos.se/ där du kan ta hem en pdf för Lex Jakt

FAKTA
Sveriges Jägarförbund har 185 000 medlemmar, därav är knappt 14 000
kvinnor och 16 000 är ungdom, (ungdom räknas upp till 23 års ålder). Alltså
består jägarförbundet av 155 000 vuxna män.
Jägarnas riksförbund som nyligen fick en kvinnlig förbundsordförande,
Solveig Larsson, har 29 000 medlemmar – varav 1 827 är kvinnor.
Sveriges Yrkesjägarförening har 150 medlemmar vilka i huvudsak är
arbetstagare på gods, herresäten och i kommuner.

Lite jakthunds statistik från Agria försäkringsbolag, daterat 2009;
434 jakthundar dog i trafiken, 39 jakthundar drunknade, 12 jakthundar
skottskadades, 42 jakthundar skadades/dödades av vildsvin, 23 jakthundar
skadades/dödades av varg.

Annonser

18 thoughts on “Varg skall inte vara ett jaktbart vilt – Jägareförbundet fråntas viltvårdsansvar

  1. Inlägget är minst sagt hårt vinklat mot vargjakten som sådan.
    Det kanske är svårt att hitta rena motsägelser i inlägget, men en uppenbar felaktighet är noteringen om lasersikte, vilka är olagliga vid jakt i Sverige.

  2. man bör ej uttala sej om jakt alls om man ej har jagat själv,undertecknad har 26 års jakter i bagaget och har upplevt mycket men inte allt…hennes texter kommer för tidigt.om 5 år talar vargen för sej själv,då vänder kappan

  3. Mycket bra skrivet! Jag hoppas att i alla fall någon av punkterna kommer att bli verklighet. Att en utrotningshotad art som vargen ska vara jaktbart vilt är ju bara helt befängt. Nu finns ett gyllene tillfälle att visa att konflikter kan lösas på andra sätt än med våld.

  4. Svar till Rotmästare och övriga med synpunkter på Lex Jakt!
    Jag inser varför man är anonym och eller Rotmästare, när man inte ens kan läsa ett dokument och ta del av dess helhet och klokskap – oavsett egna åsikter. Vet man inte att varg utgör stommen till mångfald, bland andra effekter, i vårt land bör man nog inte skryta om sin jakttid – 26 år. Och på tal om det vad vet Herr Rotmästare om vad jag har för erfarenheter av jakt? Just det, du uttalar dig i blindo och med dumstruten på, vitt och brett i alla medier som säger Varg. Att Lex Jakt berör mångt mycket mer än vargens vara tycks ha gått dig förbi eller de andra punkterna kanske du inte kan svara för med dina 26 år inom jaktområdet. Tycka vad man vill om varg, jakt men faktum kvarstår för en saklig debatt krävs kunskap och öppenhet – inte gubbar med egenintresse.
    Mvh
    Charlotte författare till Lex Jakt.

  5. Charlotte Swanstein,

    Jag är kanske gubbe men i det här fallet kan jag hävda att jag inte har egenintresse, eftersom jag inte jagar varg. Eller du menar att alla som är jägare talar med egenintresse, och inte kan vara sakägare här?

    Och jag har läst hela ditt inlägg (Lex Jakt) flera gånger, och varje gång får jag intrycket att det är skrivet av ett egenintresse mot jakt, inte för djur.

    Dock är det så att jag dålig med tid att sätta mej in i detaljer om det du skriver, då jag har en civil karriär som inte har med jakt/naturvård att göra, jag har dessutom familj med småbarn som kräver en hel del av min fritid. Och där ligger lite av mitt val att vara anonym. I samband med (den av dej så förhatliga) lagliga vargjakten figurerade ett flertal laglydiga vargjägare med namn och bild, och blev pga det hotade. Är det rätt och riktigt i ett demokratisk samhälle? Vargjakten var laglig, vad man än tycker om det. Om man inte tycker det är en bra idé får man bilda opinion mot det. ”Lex Jakt” är ett exempel på opinonsbilding, men det är svårt att inte se att den är hårt vinklat mot jakt i allmänhet och vargjakt i synnerhet, trots sidospår om jakthundars rättigheter och fällfångst på lo.

    Jag har inte tid i mitt yrke att sitta och irritera mej på jaktmotståndare och kolla om vissa påståenden är rätta eller orätta, eller helt enkelt bara presenterade på ett sätt så att fakta mot jakt lyfts fram ur sitt sammanhang.
    Men några av dina påstående är, om inte direkt felaktiga, så i alla fall starkt omskriva för att vara negativa mot vargjakten.

    Du skriver ”Det innebar som vi alla vet, att både hög skadeskjutning blev resultatet och att illviljan fick råda, då man ringade in alfapar och dödade båda djuren, trots att de hade ungvalpar.” På vilka grunder hävdar du skadeskjutning? Du säger att ”vi alla vet” men jag vet det inte, vad jag vet är att skott som avlossats men konstaterats ej ha träffat har av vissa media och politiker felaktigt tolkats som skadeskjutning. Du säger vidare att illvilja får råda baserat på att det ska ha funnits ungvalpar. Tror du verkligen det är illvilja det är fråga om? Det är alltså helt uteslutet att det t ex är en olycka, eller rent av ytterligare en medietolkningsfråga huruvida unga de här valparna var? Jag har hört/sett/läst flera olika versioner på dessa valpars ålder, alltifrån nyfödda till ett par, tre år gamla. Du kanske hävdar illvilja baserat på ”Vargkriget” men även du måste inse att de tjuvskyttar som figurerade där inte är representativa för jägare? Det kan inte vara så att man för att göra bra TV letat upp de värsta?

    Du väver också in dej i procentsatser med antal jägare osv. och hävdar att så lite som 1% bestämmer? Men Sverige är en demokrati, där riksdagen är utsedd av folket i fria val. Denna riksdag beslutar om jakt, bl a vårens vargjakt. Om du påstår att någon annan bestämmer, och då en minoritet, då vet du mer om sveriges statsskick än jag. Om jag då ska väva in mej i procentsatser så kan jag meddela att opinionsundersökningar visar att majoriteten av sveriges befolkning är för jakt, även på varg. Samtidiga opinionsundersökningar visar också att sveriges befolkning är för en ökad vargstam. Jag vill å det bestämdaste hävda att dessa två inte är i konflikt med varandra.

    Du skriver att ”Av hävd jagar herremän”. Om du helt enkelt menar det manliga könet har du rätt i att det finns en dominans, men om du menar s.k. överklass med mycket pengar etc så måste i så fall jag och de jag känner tillhöra undantaget, ihop med alla de jägare som protesterar mot Sveaskog’s planerade höjningar (i vissa fall mer än dubbelt) av jaktarrendet. I mitt jaktlag speciellt så är vi verkligen ingen överklass med pengar, även om vi tyvärr just nu bara är ”gubbar”…

    Du skriver ”idag har jägare ultramoderna vapen, lasersikt, signalspaning och GPS”. Laser sikte är olagligt att använda vid jakt, det är lätt att kolla så jag förstår inte att du hävdar det? När du skriver ultramoderna vapen så vet jag inte vad du menar, det är strikt angivet vilket typ av vapen som ska användas vid en speciell jakt. Och ultramodern är också ett intressant begrepp, själva vapnet i sej är inte ultramodernt till sin natur. Krutvapen med röksvagt krut (kraftiga luftgevär är dock tillåtna för jakt på t ex råttor) är det enda som får användas som skjutvapen vid jakt, och så har det varit i många år. Det har tillkommit t ex kikarsikte och på sistone saker som avståndsmätare och mörkersikte, men i huvudsak är det kikarsikte och inget annat. Och jag har ingen aning vad du menar med signalspaning?

    Du skriver ”Jaktvapenlicenslagen ses över, så att uppskjutning måste ske vart tredje år, för att säkerställa skyttekunskapen och för att upprätthåll kontakt med innehavare av vapen.” I grund och botten tycker jag det är är ett mycket hedervärt förslag. I praktiken är det dock som så att jägare övningsskjuter betydligt oftare (bland dem jag), men visst, man kan fånga ”eftersläntare”. Det är som så att de allra flesta som arrenderar ut jakt (t ex Sveaskog) varje år kräver godkänt skytteprov (enligt jägareexamen) för de som ska jaga älg på av Sveaskog utarrenderade marker.

    Jag gjorde det här inlägget mest för att jag reagerade på att du implicit påstod att jag inte läst ditt dokument, vilket jag du nu hoppas förstår inte var korrekt. Du påstår vidare att dokumentet innehåller klokskap. Det håller jag inte som helhet med om, det är helt enkelt ett (infekterar) inlägg i den redan infekterade debatten om jakt i allmänhet och vargjakt i synnerhet.
    Du gör i mina ögon en generalisering av alla jägare som skjutgalna överklassgubbar och det är inte ens i närheten av att vara sant. Jag kan, som mest, erkänna att jag är ”gubbe” (över 40 och begynnande flint).

  6. Bäste ej vargjägare!
    Uttrycket ”gubbe” i detta sammanhanget trodde jag framgick var mer av en bild av en människa med en inställning som bara går en väg, och var inte ämnad som skändlig av män i en viss ålder och eller med mer eller mindre hårbeklädd hjässa. Dessutom var svaret riktat till flera och de har helt troligt inte läst mer än rad ett i min Lex Jakt ( har stött på viss på flertalet ställen nämligen) men det förstå du nog – så implicit var jag inte generellt, utan bara för dem som faktiskt mest skriker…

    Korrekt min Lex Jakt handlar om att det är dags att se över hur jakt rent generellt sköts och att den tillkommit beror på vargjaktens tillkomst – vilken fick mitt jag att koka. Att ha en god kontroll av jakt som sådan är väl i första hand för djurens skull – kan jag tycka, förstår inte denna din slutledning. Men det är klart det ger varje jägare som anammar god jaktsed en fjäder i hatten och kanske ett rent sinne och god natts sömn – till den grad att man vågar stå för att man jagar, eller?

    Att du vill vara anonym på grund av att du har ett civilt arbete, är gift och har små barn förstår jag inte. Jag har också ett civilt arbete. Att ett samhälle är behäftat med”idioter” som inte kan uttrycka sig artigt, korrekt och uppföra sig enligt koden demokratins grundpelare beklagar jag lika mycket som du, MEN det gör väl inte saken bättre att dessa få ser till att övriga svenskar inte vågar stå för sitt ord genom namn, eller?
    Skall vi backa för hot – är det de du menar? Det är ju just det som är risken med anonymitet, man vet inte vem och därmed känns ställningstagandet/uttrycket/åsikten inte lika relevant – mer som en störning i den allmänna debatten, som ju på detta vis är och tycks förbli styrd av endast politiker och tredje stadsmakten ( som egentligen är första) media.

    Vi kanske skall skapa/kräva en plattform som alla som vill och vågar värna demokratin ställer sig bakom och inom så att man kan vara synlig med namn vid sina åsiktsluftningar och eller opinionsbildning- s försök. På så sätt kan man kontrollera hot denna väg, hot i realiteten måste omedelbart åtgärdas med adekvata åtgärder – för att minimera dem, skulle personligen inte ha något emot internetpolis. Nog måste vi väl kunna få rätt på dårfinkarna även om nu internet finns för alla att lufta sina åsikter via. Valet är ju fritt att inte läsa skiten och som sagt om den kränker, anmäl.

    Vargjakten var/är laglig skriver du, jo i den meningen att riksdagen fattat detta beslut. Men HUR är detta beslut fattat, hur många sakkunniga på området varg har varit delaktiga i detta beslut, riktigheten i att skjuta ett djur som befinner sig i negativ spiral vad gäller antal, DNA variation och spridningsmöjlighet är inte demokratiskt, etiskt och eller korrekt fattat.

    Jägarlobbyns män har LÄNGE strävt mot att få skjuta varg och genom Eskil Erlandssons inträde som jordbruksminister öppnades dörren. Utan att Eskil gjorde var demokratin förväntar – nämligen tog in sakkunniga på området varg. Detta är en av de parametrar som troligen mest stört svensken, politiker och folk i ledande position skiter i vad folk i allmänhet tycker utom vart fjärde år – känns det igen?

    Nedläggning av Djurskyddsmyndigheten är ett sidospår men också det en effekt av intolerans från beslutsfattare/Eskil för vad folk tycker och inkorrekt beslut som bara skadar djuren. Och som småbarnsförälder borde det uppröra det grövsta då ej ”lyckliga” djur ger sjuk mat.

    Åter till Lex Jakt;
    Fyra argument lades fram för vargjakt, jag upprepar dem inte här inte heller motargumenten det tar för mycket plats och de finns att läsa Överallt, bland annat på min indexsida på hemsidan. Inget av dessa fyra argument är korrekta ur någon synvinkel mer än den ”gubbiga”. Detta är inte demokrati, detta är inte mångfalds bejakande, detta är inte jakt i den meningen du bland många, många fler jägare anser.

    Den illegal jakten på varg och alla andra djur kunde undvikits å det värsta om jägare vore mer benägna att tala för god jakt. Men rädslan av att missa sin plats i jaktlaget tycks viktigare än saklig diskussion i jaktstugan – om så inte vore fallet hade vi fått en ”Pitåe- modell” inom jakten, för länge sedan kan jag tycka.

    ( Pitåe modellen var att män i Piteå gick ihop mot våldtäkter, i hopp om att stoppa denna nya våg av ”intresse” från vissa ”män”)
    Det vill säga jägare som högröstat sa sitt om god jaktsed, värnande om djuren och såg till att utrensning i egna leden skedde bland de som inte uppfyller denna goda jaktsed, som demokratins anda utgår ifrån att så sker i skog och mark, det hade troligen stoppat denna vansinniga vargjakt.

    OM nu varg skall skjutas/jagas bör det ske av ett fåtal kompetenta människor som tar kloka beslut vilket djur som gör minst skada att eliminera, inte lotta ut möjligheten – som nu skedde.

    Jo, jakten var också med illvilja och glädje att få döda varg – tyvärr. Valp kallas vargen för dess första år. Ingen som kan något om varg har uttryckt att vargvalparna till det skjutna alfaparet var nyfödda – varg löper januari – februari och föder därmed sina valpar i maj – juni, allt annat är fel. Att valparna skulle vara tre år är också det felaktigt de var födda i slutet av maj och alltså knappt åtta månader. I denna ålder är vargen inte mogen/färdig att lämna sina föräldrar, dels eftersom de endast högst under de senaste två tre månaderna varit faktisk hjälp vid föräldrarnas jakt, jakt på föda. Dels för att de inte fått tillräckligt mycket erfarenhet av att vara skygga nog. Ungdomar är som bekant både kaxiga och nyfikna.

    De flesta vargvalpar lämnar sin urflock under nästkommande vår från då de fötts. Någon kan stanna kvar och är oftast då en tik, en storasyster som bistår invid nästa valpkull. Mycket kalla vintrar kan en vargfamilj återses om de utvandrande valparna inte funnit nytt/eget revir under sommarn och hösten, för att på så sätt få enklare med vinterförsörjningen.

    Att det var fjolårsvalpar råder det ingen tvivel om, både boende i vargreviret som ”kände” flocken och naturvårdsverket har säkerställt detta. Mannen som sköter vinterväghållningen i just detta område träffade dessutom jaktlaget dagen innan, då dessa bekräftar att de ringat in alfaparet och skall skjuta dem vid nästa dagsgryning – illvilja, jo men.

    Ovan beskriven naturkunskap borde väl alla jägare känna till, är man jägare bör man kunna alla djurs ”rytm”, det anser jag är elementärt och en klar miss i jägarexamen, vilken är löjligt enkel och dåligt riktad mot offret/djuret.

    Sidospår, ja det kan jag hålla med om då jag inriktat Lex jakt inom de områden jag behärskar mest, därför kom sidospåret ”Förbjud fällfångst av Lo” till helt kort. Likväl är detta argument inte desto mindre korrekt för det.

    Men bäste ej vargjägare, jakthundens väl kan man väl inte kalla sidospår – då just denna del av Lex Jakt är nästintill pillemeter beskriven – detta är ju mitt huvudområde, jag är hundpsykolog. En hundpsykolog är beteendevetare på hund som art,kunskap kring hur hundar/varg lär, kunskap om stress och dess effekter/påverkan vid inlärning bland annat, hundras kännedom näringslära, fysiologiska effekter av olika former av träning och icke träning, socialiserings effekter och behov därav, med mera som är relevant för en God Hundhållning. Dessutom vill jag påstå att jag är en god människokännare, pedagogisk och vänlig talare vilket är nödvändigt för att nå den andre parten i kopplet – hundföraren.

    Jag är ingen ”hundtant” i den bemärkelsen att jag bara har hund i och runt huvudet, som jag sa inledningsvis jag är också civilist med sådant yrke, referenser och erfarenheter. En kvinna som uttalar vad jag har på hjärtat och hjärtans gärna vill tro att det skall göra skillnad.

    Jag tackar dig för att du delar en del av mina åsikter, bland annat om den av kontroll av rätten till innehav av jaktvapenlicens och hoppas på att du hjälper till att sprida detta behov till lagändring.

    Mvh
    Charlotte Swanstein

    p.s. Då barnen lagt sig läs gärna mina bloggar, du har ju min hemsida på bild med adress i denna Lex Jakt skrift, och du lär upptäcka att jag är medveten om den goda jägaren och värnar dennes rätt d.s.

  7. Så förbaskat bra. Detta har vi väntat på länge. Tack du underbara Charlotte. Med sådana som dej på berörda poster skulle vi kunna göra något och få resultat. Då skulle vi få en fin varg stam i sverige. Och inte bara varg utan alla våra underbara rovdjur finge en chans. Tänk om alla kunde tänka som du. Jag är i alla fall en av dom.. Vore du här gav jag dej en enorm kram.

    • Ni som skriver så fint om våra kära rovdjur, Ni hör bara talas om dom via någon media, Tänker att nu ska vi reta upp jägarna!
      Och börjar ljuga så ni inte tror er själva, Jag värnar om all jakt som bedrivs,

  8. Vargjakten är ju ett ganska nytt påfund som vi inte har haft på flera hundra år, då menar jag jakt som ska kallas viltvård.
    Kanske det behövs en mer gedigen utbildning om just vargen för de jägare som ska tillåtas jaga den. Kanske det även öppnar för en större acceptans för vargens existens och att man plockar ut rätt individ vid jakt.
    Hur mycket man än älskar vargen måste man nog inse att en viss jakt måste få existera. Men den ska skötas på ett bra sätt och inte bli en trofejakt.
    Tex hur många individer som är accepterat inom ett så och så stort revir, vilka som ska tas bort utan att störa balansen i flocken. Alla måste väl hålla med om att vargen är speciell i sitt sätt att jaga familjevis. Jag vet inte hur inaveln av varg i Sverige egentligen är, men att döda urskiljningslöst hjälper inte populationen mycket.
    Det finns tydligen 18000 jägare i Sverige, hur många av dem är storviltsjägare?
    Ska dom få bestämma om vi ska ha varg eller inte?
    Är det gamla bibliska förlegade citat som gör att så många räds vargen och väcker så starka känslor?
    Finns det ingen stolthet att kunna säga att vi är ett modernt samhälle som har en fantastisk fauna med varg som inslag? Vi vill ju gärna rädda tigern mm.

    Jag vet många duktiga och bra jägare, alla är ju inte blinda av hat och ser vargen som konkurrent.
    De ser dessa tjuvjägare som en skam vilket det verkligen är.
    Älg och rådjurskött är oxå något som är få förunnat. Vill jag ha det kostar det mycket och svårt att få tag i. Ska några fåtal vara förunnade en sådan lyx på bekostnad av vargens existens? Ekvatiionen går liksom inte ihop.
    Är jag markägare inom ett vargrevir ska jag bli mer eller mindre tvingad att upplåta den för vargjakt?
    Nekar jag blir man förföljd och hatad, är det svensken i ett nötskal?
    Vad säger skogsägarna? De tycker älgen är ett problem och ser gärna den reducerad.
    När vissa glesbygder blir mer och mer avfolkade är det sorgligt. Men några som bor där vill envist bestämma över oss andra om vargen ska få finnas kvar. Resten av landets befolkning är ju dumma bordsvetare eller stadsbor som inte förstår någonting. de har varken naturkunskap eller verklighetsuppfattning.
    Hur kan man döma så?
    Kanske ömsesidig förståelse vore på plats.

  9. Bra initiativ och fint sammanfattat. Jag har också hela tiden ansett, och anser fortfarande, att viltvård ska skötas av forskare och natur-och miljömänniskor. Inte av jägarkåren som i egenintresse sätter sina mål i främsta rummet hela tiden.
    Tack Charlotte!

  10. Dessutom ska varg inte jagas. Vargen är ett fridlyst djur som redan är utrotningshotat och på EU:s röda lista.
    Antingen är vargen fridlyst och skyddsjagas endast i de fall inga andra lösningar fungerar, och då av yrkesjägare som vi faktiskt har i landet, i samarbete med länsstyrelsens personal och forskare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s