Avväpna jägarna!

– Avväpna jägarna och erbjud personer med vargfobi beteendeterapi

Mats Dagerlind skräder inte orden när han kritiserar jägare som är vargmotståndare.

”Svensk vargskräck är irrationell. Ingen svensk har dödats av varg på 200 år. Den ojämförligt värsta människodräparen är människan själv. Den varghatande jägarens osunda fientlighet mot en enskild djurart kan inte tillåtas dominera debatten om svensk vargpolitik. En sådan attityd är inte förenlig med det viltvårdsuppdrag som ligger till grund för att ge någon jaktvapenlicens.
Avväpna omgående dessa jägare och sätt dem i ekoskola. Erbjud vargfobikerna samma kognitiva beteendeterapi som visat sig så effektiv på personer med spindel- och ormfobi.”

Mats Deagerlind är en obunden opinionsbildare med demokrati ur ett medborgarpespektiv som främsta ledstjärna. Ämnen som djurens rätt, miljö och ekologi ligger honom också varmt om hjärtat.

Länk till hela artikeln: http://tinyurl.com/lkrype

Här ytterligare ett skäl till varför jägare borde avväpnas:
135 hundar vådasköts av jägare åren 2000-2005. Det ska jämföras med de 84 hundar som skadades eller dödades av något rovdjur under motsvarande period.

Det är dags att säga nej till jägarna

Vad är det som ger landets jägare rätt att skjuta våra rovdjur?
Den frågan har vi ställt här på Vargens tid flera gånger, och nu finns det anledning att ställa den igen.
Jägarna har fått igenom i princip alla sina krav på rovdjursjakt i det förslag till ny rovdjursförvaltning som regeringen nästa vecka presenterar för riksdagen. Det enda som inte gått deras väg är att regeringen kan tänka sig en regelrätt inplantering av varg om inte den spontana naturliga invandringen skulle fungera, hur den nu skulle kunna göra det med urskiljningslös licensjakt.
Man kan verkligen fråga sig hur jägarna har kunnat få så stort inflytande på en så viktig fråga vilka arter som ska få jagas. Jägarens främsta intresse, att döda djur, går inte ihop med god förvaltning av t ex varg.
Svaret finns i det ständiga tjatet från Jägareförbundet, att glesbygdens människor lider under rovdjurtrycket. Regeringen har tagit ett felaktigt beslut på en bluff. Visst kan den jagande delen av glesbygdsbefolkningen ha vissa störningar på grund av vargen, men det är enbart när de jagar. I den normala vardagen får de vara glada om de någonsin får se en varg.
Myten om glesbygdsbefolkningens lidande har Jägareförbundet byggt upp under 25 år för att få gehör för sina outtalade krav att kunna skjuta bort vargen som tar deras älgar och hindrar dem från att jaga med löshund.
Ni politiker som går jägarnas intressen, åk ut i de skogar där vargen etablerat sina revir och ni kommer att upptäcka att där finns varken jägare eller glesbygdsbor. Det är skog så långt ögat når. Problemet är inte vargen, problemet är jägarna som klampar in i deras revir med hundar, vapen och suvar när det drar ihop sig till jakt.
Kanske det är dags att reglera jakten istället för att utöka tillstånden att döda fler arter. Förbjud jakt i de områden där det finns kända vargrevir, vilka är väl kartlagda av Grimsö. Och framför allt förbjud löshundsjakt. Då är alla de problem som jägarna pekar på ur världen.
Självklart ska vi inte ha vargar som inte håller sig i skogen, men dessa individer ska skyddsjagas och riktas mot rätt individer.
Med en licensjakt som nu planeras kommer jägarna att kunna rikta in sig på föräldraparen i reviren och därmed stoppa vidare föryngring i just det reviret. Blir det licens på låt oss säga 50 vargar i vinter kan jägarna halvera antalet revirmarkerande par bara under en säsong.
Sveriges jägare har tagit sig för stor plats i vår natur och i de politiska korridorerna, det är dags att ändra på det.
Vargens tid

De ledande miljöorganisationerna i Sverige uppmanar nu riksdagen att ge regeringen bakläxa på dess rovdjursförslag.
De som skrivit under uppmaningen är:

Lasse Gustavsson, generalsekreterare Världsnaturfonden WWF
Mikael Karlsson, ordförande Naturskyddsföreningen
Ann Dahlerus, generalsekreterare Svenska Rovdjursföreningen
Lars Lindell, ordförande Sveriges Ornitologiska Förening
Sven Stenson, ordförande Djurskyddet Sverige

Du läser deras Öppna brev till riksdagen här: http://tinyurl.com/lkjggo

200 vargar på tok för få säger genetikexpert
Läs artikeln här: http://tinyurl.com/nuhe8o

Jägareförbundet: ”Vi har aldrig pratat om inplantering”

Pressmeddelande Jägareförbundet:
Svenska Jägareförbundet välkomnar regeringens nya rovdjurspolitik. Rovdjurspropositionen, som miljöminister Andreas Carlgren presenterade idag, speglar en bättre rovdjurspolitik, framför allt med ökat regionalt och lokalt inflytande samt sänkta nivåer för såväl varg- som lodjursstammarna.

- Äntligen kan vi få en långsiktigt hållbar rovdjursförvaltning, säger Torsten Mörner, förbundsordförande i Svenska Jägareförbundet.

Däremot är Jägareförbundet mycket kritiska till att plantera in varg, vilket föreslås i propositionen.

- Vi har endast talat om möljigheten att flytta vargar inom Sverige om den naturliga invandringen inte räcker för att komma till rätta med inaveln och för att kunna hålla en låg vargstam, men inte inplantera, säger Gunnar Glöersen, rovdjursexpert på Svenska Jägareförbundet.
Vad gäller lodjuren välkomnar vi att man gör en mera realistisk bedömning av lodjursstammen som ger större utrymme för jakt på lodjur i mellansverige, tillägger Gunnar Glöersen.

- Till vintern börjar vargjakten, konstaterar Torbjörn Lövbom, ordförande i Jägareförbundets rovdjursråd. Jakten och den regionala förvaltningen kommer att öka möjligheterna till påverkan för de människor som berörs av rovdjur, fortsätter Torbjörn Lövbom.

- Den nya rovdjurspolitiken visar att man i högre grad lyssnat på Jägareförbundet som kan viltförvaltning och övriga som bor på landsbygden i rovdjursområden.
- Nu kan vi börja förvalta våra rovdjursstammar på ett klokare sätt.

Kommentar:
Jägareförbundet kan bara inte sluta använda befolkningen på landsbygden som gisslan för att få decimera Sveriges rovdjursstammar. Denna klyscha återkommer de hela tiden till, istället för att säga som det är: ”Vi vill kunna jaga med löshund, och vi vill inte dela med oss av våra älgar till vargen”.

Förbundet avslöjar också hur de på ett till synes otillbörligt sätt påverkat och deltagit i utformningen av förslaget – eftersom de så förvånat reagerar på att regeringen i sitt förslag ger utrymme för inplantering av varg från den finskryska stammen om inte den naturliga invandringen kommer att fungera.

Så här reagerar förbundets rovsjursexpert Gunnar Glöersen: ”Vi har aldrig pratat om att plantera in varg, bara flytta redan invandrade”.

Vaddå pratat om, Regeringen är väl inte styrd av vad Jägareförbundet pratat om, eller är den det!? Har ni suttit med när förslaget började ta form. Det ska bli intressant att höra fortsättningen varför Gunnar Glöersen är förvånad.

Torbjörn Lövbom går också ut med hög svansföring.

- Till vintern börjar vargjakten, säger han.

- Det har vi inte sett än, säger vi och tänker på Jägarförbundet i Dalarna som redan har gått ut med buskapet att man nu vill skjuta 100 vargar bara i Dalarna kommande vinter.

Det rimmar illa med Torbjörn Lövboms uttalande:

- Nu kan vi börja förvalta våra rovdjursstammar på ett klokare sätt. Jägareförbundet kan viltförvaltning.

Men då kan han inte syfta på förbundets medlemmar i Dalarna.

Flera av de uttalanden som Jägareförbundets företrädare gjort under fredagen visar klart och tydligt att Jägareförbundet, tvärt emot vad de själva anser, varken har kunskap eller empati för att på ett bra sätt ha inflytande på frågor som rör det vilda i Sverige. Miljöministern har sannolikt redan ångrat att han gått Jägareförbundet till mötes i många av de viktiga frågorna när det gäller våra rovdjur. Han satsade på 200 000 möjliga väljare men glömde bort alla oss andra. Och efter vintern kommer val.
Han måste snart göra klart för Jägareförbundet att det inte kommer att bli den masslakt på Sveriges vargar i vinter som medlemmarna redan har börjat förbereda sig inför.

Vargens tid

Jägareförbundet vill återgå till tiden innan ”Lobo”

Såg ni filmen i går kväll – Vargen som förändrade USA – baserad på Ernest Thompson Setons bok Wild Animals I Have Known.

Lobo fångad i fällan fotograferad av Seton

Boken må vara romantiserad och i delar överdriven, men fakta kvarstår, den fick de federala myndigheterna i USA att i början av 1900-talet ta över vilt- och naturvården, inte minst i jaktliga frågor, från de delstatliga myndigheterna som inte hade kraft att vårda och bevara den amerikanska vildmarken.

Setons bok fick myndigheterna att inse att hela den amerikanska vildmarken var på väga att ödeläggas. Bland annat vargen var på väg att helt utrotas.

Men även vargens främsta bytesdjur bisonoxen var så gott som utrotat när Amerika vaknade.
Bisonoxen på den amerikanska prärien uppskattas till att år 1860 ha varit ca 60 miljoner djur men vid slutet av 1800-talet var arten nästan utdöd. De jagades till nära nog utrotning och. 1894 fanns bara 800 individer kvar. 800..!

Det som hände efter Setons bok var alltså som att vi här i Sverige skulle skapa ett statens Naturvårdsverk för att ta ifrån Länsstyrelserna deras inflytande på den regionala förvaltningen av det vilda. Detta sedan länsstyrelserna visat att de inte orkar eller vill stå emot jägarnas särintresse att skjuta fler rovdjur som varg och lo.

…?

Javisst ja, vi har ju redan ett Naturvårdsverk.

Och nu vill röstfiskande politiker återgå till regional rovdjursförvaltning med länsstyrelserna som ansvariga, samma länsstyrelser där Jägareförbundet har ett osunt inflytande, för att inte säga ett odemokratiskt inflytande. Jägareförbundet för hela tiden fram hur vargen blivit ett ok för människor i glesbygd. Vi frågade för ett tag sedan ”med vilken rätt jägarna skjuter våra lodjur” i det här sammahanget kan man korrigera frågan och fråga ”med vilken rätt för jägarna glesbygdsbefolkningens talan”.
Ingen vågar stå emot när jägarna tar sig brösttoner i vargdebatten, eller lägger ut uppropslistor mot vargen i lanthandeln.

Låt Naturvårdsverket behålla de övergripande och avgörande besluten i rovdjursfrågor, annars har vi snart vår egen Seton i markerna.

Den Seton som skjuter den sista vargen.

Vt

Jägarna vill kompenseras för rovdjursätna älgar

JF De stora rovdjuren kostar Sveriges jägare en halv miljard kronor i minskat jaktvärde varje år. Det skriver Jägareförbundets tidskrift Svensk Jakt i sitt senaste nummer.

Kommentar: Vadå kostar, det är väl utövningen som kostar, att inte få döda ett djur kostar inget.

JF Siffrorna är framtagna av Jägareförbundets biträdande riksjaktvårdskonsulent Daniel Ligné som använt forskningsrapporten Jaktens värde från Sveriges lantbruksuniversitet som

Nu vill jägarna ha kompensation av staten, alltså dina och mina skattepengar, för att rovdjuren tar deras bytesdjur.

Kommentar: Alltså en ny partsinlaga från Jägareförbundet, allt i syfte att få opinion att

JF Beräkningarna visar att det är jägarna som förlorar mest på de stora rovdjuren. Medan det minskade jaktvärdet på grund av rovdjur ligger på 510 miljoner kronor är ersättningen för rovdjursskador på ren 60 miljoner och för tamboskap 6 miljoner kronor.

Kommentar: Ett minskat jaktvärde är ingen kostnad. Det är däremot skador och död på tamdjur, det är därför ägarna får ersättning av oss skattebetalare.

JF - Men till skillnad från rovdjursproblematiken vad gäller rennäringen och tamdjuren är det ingen som vare sig nämner eller gör något för att kompensera jägarkåren. Tittar man samhällsekonomiskt borde det tas fram åtgärder som kompenserar jägarna för deras bortfall i jaktligt värde, säger Daniel Ligné till Svensk Jakt.

Kommentar: Skulle svenska folket med skattepengar kompensera jägarekåren för att den inte får döda tillräckligt många djur, ni jägare måste skämta.

JF Av de stora rovdjuren är det lodjuren som kostar jägarna mest i minskat jaktvärde. Därefter kommer björn och sedan varg.

Kommentar: Igen, detta är ingen kostnad, vill man jaga får man väl jaga efter de förutsättningar som naturen erbjuder, om vi i framtiden skall ha någon jakt över huvud taget.